Besök hos "häxdoktor"
Ärligt talat har min inställning till homeopati varit mycket skeptisk. Mycket beroende på att jag vetat väldigt lite om ämnet men till största delen beroende på att det jag hört om denna läkekonst verkat lite väl mycket som "hokus-pokus". Nu har jag dock gjort mitt första besök hos en homeopat efter devisen "förkasta inte sånt som du inte provat på".
Det första som hände när jag kom in på mottagningen var att "Ewis fördom om homeopati nr 1" kom på skam. En homeopat var enligt min inre bild en kort man som närmat sig pensionsåldern, klädd i något hemstickat, bohemisk stil och skägg. Verklighetens homeopat var en lång slätrakad man i obestämbar ålder men åtminstone inte äldre än 55. Denne Leif var klädd i vita kläder à la "Vanlig doktor" och såg ut att vara en sportig och modern person.
"Ewis fördom om homeopati nr 2"
En homeopat håller till i ett litet kyffe någonstans i en halvdunkel lokal med murriga väggar och möbler från någon loppis.
Inte heller denna fördom stämde med verkligeheten. Leifs mottagning låg i ett trevligt bostadsrättsområde i Mora som liknade en pittoresk gata i Visby ungefär. Både väntrum och mottagningsrum var ljust, modernt och hemtrevligt. Ungefär som en privat tandläkarmottagning brukar vara. Ganska snabbt konstaterade jag att Leif verkar vara en ordningsmänniska ut i fingerspetsarna. Alla saker och prylar stod i prydliga rader och på bestämda platser. Även hans sätt att undersöka verkade följa ett förutbestämt mönster som var uttänkt för att vara effektivt och grundligt.
Ännu en fördom hade jag, "Ewis fördom om homeopati nr 3": Homeopaten skulle antagligen börja med att ställa ledande frågor, luska fram saker om patienten, för att på så sätt kunna ställa rätt "diagnos". Men icke sa nicke, Leif bad mig sätta mig i en stol och förklarade sedan att hur undersökningen skulle gå till. Han gör sk ögondiagnostik och samtalar sedan med patienten för att kunna skriva ett recept på preparat som kan hjälpa mot de besvär som patienten lider av. Med hjälp av en ficklampa och olika förstorande luppar tittade Leif mig i båda ögonen, samtidigt som han ritade och skrev på ett block bredvid. Undersökningen tog cirka 20 minuter skulle jag tro. Efter det berättade han vad han "sett" i mina irisar. Några av "diagnoserna" var klockrena och några var för mig lite kryptiska. Han sa bl a att jag hade små inflammationer i tarmsystemet vilket jag först inte alls ville kännas vid. Fast vid närmare eftertanke mindes jag att jag förra hösten haft stora problem med magen och början till magsår. Kanske var det vad Leif såg där i djupet av mina ögon? Eller är det efterkonstruktioner i min hjärna? Svårt att veta...
Efter ett kvarts långt samtal började Leif skriva ut ett recept. Det blev 6 tabletter och två sorters dropplösningar. De ska tas dagligen men inte samtidigt och minst 20 minuter före eller efter de större måltiderna. Så det blir lite pyssel att få till ett 24-timmars mat-och-tablett-sov-schema.
För nyfikna kan jag berätta att preparaten jag fått ska hjälpa mot min endometrios, rensa bort div småinflammationer, få ordning på min ansiktshy som fått fnatt och tydligen tror att jag är tonåring igen och framför allt hjälpa min hypofys att fungera normalt igen eftersom den, enligt Leif, är utslagen. Troligen har den blivit det pga av all hormonmedicinering jag gått igenom pga endometriosen. Kunde även bero på mobilstrålning (aj, aj, aj...måste sluta leva som en siamesisk tvilling med min mobiltelefon...).
Preparaten räcker i tre månader ungefär och efter det avgör jag själv om jag vill komma tillbaka för en ny undersökning och ev fortsatt behandling. Så nu är det bara att börja knapra och se om det ger nått resultat. Antar att du vill veta vad kalaset kostade också? Svar 1650 surt förvärvade kronor.
"Ha!" Säger säkert någon nu: "Nu har du blivit lurad! Det är bara inbillning om de där sockerpillren fungerar!"
Jaha, säger jag då. Det skiter jag i...bara det fungerar!
Att dansa eller inte dansa...det är en ekonomisk fråga
Bara tre dagar till maran och jag längtas knappt...känns konstigt.
Kanske har det att göra med att min ekonomi är tungt belastad just nu:
Pellets nyligen levererat, 2250 kr.
Oskar fick nya kläder i helgen, 800 kr.
Bilbatteriet måste bytas, ca 700-1000 kr.
Bilen står just nu på Verkstan för byte av drivknut och damasker, ca 3000 kr.
Det luktar bränt ur tvättmaskinen, kostnad ? tusen. (Hoppas, hoppas min bonuspappa kan fixa den gratis!)
Nästa helg har jag tid hos en homeopat i Mora, ca 1500 kr + 500 kr i bensinkostnader.
Pga detta känns det inte helt rätt att "slösa" pengar på en danshelg bara för mitt höga nöjes skull.
Samtidigt blir det ju inte ett "högt nöje" om jag känner så här.
Måste ta och bearbeta mig själv för marorna är sååå underbara!
Vet att jag får kul bara jag kommer dit.
...om jag så ska måsta gå till Övik och sälja min själ för att ha råd att komma in!
P.S. Alla tips om sätt att tjäna pengar snabbt å lätt mottages tacksamt! :-P
Mina hemliga vänner
Några av mina vänner har jag skrivit om tidigare och nu har turen kommit till två av mina Internetvänner. Dessa två vänner känner ingen i min närhet till trots att jag räknar dem som två av mina närmsta vänner. Så nu plockar jag fram dem ur skuggan:
Den förste känner jag sen 4,5 år tillbaka. Honom har jag faktiskt träffat ett par gånger IRL men trots att det bara hänt ett fåtal gånger har vi utvecklat en stor vänskap, en tillit och öppenhet jag inte har med någon annan. Kanske just på grund av att vi inte har med varandras ”verkliga” liv att göra. Av den anledningen tror jag att vi har lättare att vara 100% ärliga mot varandra. Vi dömer aldrig varandras misstag och dumheter utan finns bara där och lyssnar. Ibland ger vi varandra uppmuntrande råd eller tröstande ord. Men det är framförallt lyssnandet som är det viktiga. Han är den jag kan vräka ur mig all skit jag går omkring och bär på men är även den förste jag berättar mina hemligheter för. Antemannen, hur många tusentals kronor har jag inte sparat när jag sluppit anlita en hjärnskrynklare tack vare din vänskap? Tack, kära du! Vänner för alltid!
Den andre vännen började som en nätflört. Men eftersom han längtade efter att träffa någon att bygga bo och skaffa familj med i sin hemstad bestämde vi att det var dumt att starta något som var dödsdömt från början i och med att jag är ”oflyttbar” och till på köpet infertil. Av den anledningen har vi aldrig träffats. Vi har nog båda känt att det skulle ha kunnat säga ett ordentligt KLICK om vi setts. Fast jeezez, vad nyfiken jag varit (och fortfarande är) på denna kille! En riktig svärmorsdröm! Gullig, omtänksam, barnkär (bebisknarkare), rolig och intelligent. Trots beslutet om att inte dejta kunde vi inte låta bli att lära känna varandra över nätet och telefonen. Istället för en kärleksrelation blev det istället en varm och go’ vänskap. Vi har tröstat varandra när vi sörjt misslyckade kärleksrelationer och när vi misströstat i vår ensamhet. Nu är han stadgad, boet är byggt och nu hoppas jag att hans största önskan blir uppfylld så fort han och hans käresta känner sig redo. Blir det en dotter han får förutsätter jag att hon får namnet Eva-Linda…
Önskar dig all lycka, M och jag hoppas vi fortsätter vara vänner!
Facebook-statusen som blev en blogg istället...
Lilla My satt på trappan o sjöng en av sina monotona regnsånger.
Hej, sa pappan. Jag är arg!
Det är bra, sa lilla My gillande.
Du ser ut som om du hade fått en lämplig fiende, det kan lätta upp saker och ting.
ur Mumintrollet av Tove Jansson
Hm..skulle nog behöva en fiende just nu...men den enda jag hittar är jag själv...
Varför har har jag så höga krav på mig själv när det stressar ihop sig? Varför bli jag så j*vla besviken när saker å ting inte blir som jag tänkt. Varför inte bara skita i alltihopa och sätta sig ner och göra något jag blir glad av istället? Jag hinner ju ändå inte med alla "måsten".
Så tänkte jag ikväll när alltför många saker på "att-göra-listan" fortfarande stod avbockade trots att jag farit runt som en tätting sedan jag klev upp klockan 06.15 i morse. Så nu gör jag det: sätter mig ner och gör något helt annat. Nämligen skriver ett blogginlägg för första gången på vääääldigt länge. Det var inte meningen att det skulle bli en gnällinlägg men ibland måste jag bara få ösa ur mig.
För att citera ett av mina tidigare blogginlägg:
"Det finns inga måsten. De skapar vi bara själva."
Men jag VILLE hinna klippa gräset ikväll, jag VILLE hinna plocka lite bär, jag VILLE hinna klippa min bror och jag VILLE en massa andra saker...men jag PRIORITERADE att dammsuga (två veckor sen sist...urk!), tvätta (inga rena sängkläder i reserv längre) och att få sonen i säng i tid (han gick nästan inte att väcka i morse).
Bara att hoppas nu att vädret håller i sig så att gräset kan klippas i morgon kväll och att fåglarna låter bli bären en dag till. Brorsans noja över att håret är tre millimeter för långt får han leva med till helgen, tror jag...
Livspusslet!
Ibland fallar alla bitarna på plats som av sig själv.
Man får tag i den rätta pusselbiten och sen bara rasslar det till så ligger hela pusslet där och man ser det vackra motivet. Dessutom känner man sig duktig för att man lyckades!
Den här gången var den rätta pusselbiten ett kapitel i en bok som jag gärna vill tipsa er om. Den kom ut för många år sedan och jag läste den då som en vanlig roman. Den här sommaren har jag läst den på ett annat sätt, som en del i min personliga utveckling. Mycket i boken kan upplevas som "flummigt" och väl mycket New Age. Men läs den med öppna sinnen, ta till dig det som känns "rätt" för dig och se om den kan hjälpa dig med ditt livspussel.
Boken är:
Känslorna...
För ibland känner jag sånt som jag vet inte står i relation till vad som händer i verkligheten.
Ibland känner jag sånt som jag vet att jag inte behöver känna.
Oro...svartsjuka...ensamhet...övergivenhet...otålighet...irritation över att jag känner så här fast jag inte borde.
Tråkiga känslor som jag inte vill känna när solen lyser, himlen är blå, det är sommarlov och jag får tillbringa dagarna med min underbare son.
Vad gör jag då när de här känslorna dyker upp?
Ringer en vän, gråter ut, tycker synd om mig själv en stund.
Sedan försöker jag se bakom känslorna.
Varför känner jag så här när jag egentligen vet att jag inte har någon anledning att känna så?
Kan det vara värmen som gör mig trött, irriterad och grinig?
Kan det vara "Fröken Röd" eller pms som gör mig extra känslig?
Är det kanske någon traumatisk upplevelse i barndomen som gör sig påmind?
Helt klart är att egot fått sig en törn och skriker på uppmärksamhet.
Å då vill egot ha tröst/substitut.
Gärna i form av godis, god mat eller alkohol.
Men idag fick jag det jag verkligen behöver i såna situationer:
En lång varm kram i en god väns famn!
Sommarlov och måsten!
Sommarlovet börjar jag med att fira midsommar med min Hjärter Kung. Det blir dans i Haverö till Shake! Förhoppningsvis får jag njuta av folkdans i knätofsar och fiol- och dragspelsmusik innan dansen...traditioner som jag tycker hör midsommar till. Annars är jag inte så traditionsbunden. Visst är det kul att ordna fester, umgås med familj eller vänner, laga god mat och göra det fint runt omkring sig. Samtidigt är det lätt att det känns som en massa "måsten" och då blir det bara betungande. Nä, jag gillar att låta dagen vara en tom palett som jag fyller med de färger och motiv som dyker upp i mitt sinne allt eftersom. Enkelheten tilltalar mig. Det kan vara så mycket lättare att njuta av att duka upp och äta en burk inlagd sill, ett gott bröd, en god ost och kokta "nypärer" åt sig själv än att ha slitit timtals i köket för att sedan oroa sig vid måltiden över om maten ska räcka till alla gäster och sitta och fundera om man hinner ta en omgång till eller om man måste ställa sig och förbereda efterrätten.
Det där med "måsten" är intressant...har diskuterat det mycket på sista tiden.
Vad måste vi göra egentligen?
Äta, sova och dö.
Allt annat handlar ju faktiskt om val. Tänk om vi lärde oss att säga att "jag vill" istället för " jag måste". Istället för att säga:
"Åh, nu MÅSTE jag bara städa för det ser hemskt ut här!"
skulle vi kunna säga:
"Åh, nu VILL jag städa här för jag VILL ha fint omkring mig."
Många invänder nog nu. "Jobba måste man ju!"
Nä, egentligen inte. Men VILL jag ha råd med den levnadsstandard jag har nu så VILL jag ha ett arbete som ger mig lön och möjlighet att göra/köpa saker som jag VILL ha.
Du kan säkert komma på fler saker som man "måste" men jag tycker du ska testa att säga att du VILL göra dessa saker istället. För jag tror att våra liv skulle sluta vara en "kamp" om vi kände att vi hela tiden gör det vi VILL göra.
"Jag VILL gå till tandläkaren för jag VILL ha ett vackert leende som gör andra glada!"
"Jag VILL betala skatten för att känna att jag bidrar till Sveriges välfärd."
"Jag VILL städa upp allt på min arbetsplats innan jag går på semester"....Nä, det vill jag inte...så det struntar jag i!
Nu tar jag sommarlov!
Glad midsommar!
Plus och minus
Stressig vecka med en lååååång lista av saker jag INTE hunnit med. Blääää!
Fröken Röd på besök med medföljande huvudvärk. Dubbelbläää!
Kallt och blåsigt.
Ingen dans i närheten denna vecka.
Ingen aning om hur jag ska rösta på söndag.
På pluskontot just nu:
Niornas bal i onsdags var underbart rolig! Undomarna var söta som karameller och de hade så roligt. Å jag blev uppbjuden av tre av mina elever! Duktiga dansare som jag hoppas få se ute på dansbanorna i framtiden.
Bara en vecka kvar till skolavslutning!
Kortfredag och en lång skön helg i bästa sällskap att se fram emot.
Åtta fantastiska år
Igår var det exakt åtta år sedan jag blev mamma.
Men Oskar är ju född i mars? Jo, men han är adopterad och den 28 maj 2001 var dagen då han lades i min famn och jag blev mamma till världens sötaste baby. Idag är han en "storkille" som kan nästan allt; cykla, läsa, skriva, räkna, ringa sina kompisar själv, porrsurfa...ja, du läste rätt! En kompis hade häromdagen tipsat Oskar om att googla ordet "tjejer" och du kan ju själv föreställa dig vilka slags sidor som kom upp i den sökningen. Oskar och jag pratade lite om saken då jag upptäckte tilltaget och jag ställde frågan om han sett något han funderade över eller tyckte var konstigt. Mmm, det var en sak...de ÅT på varandra?! Tror jag lyckades hålla mig för skratt när jag lite haltande förklarade vad det rörde sig om. Tur att jag inte har svårt för att prata om sex och att jag har lite vana av att göra det med barn från den sex- och samlevnadsundervisning jag bedrivit under mina år som lärare.
Vi firade åttaårsdagen med att äta glass och titta i fotoalbumet med bilderna från Oskars tid i Sydafrika, vår gemensamma vistelse där och den första dagen hemma samt hans babyalbum. Jag berättade om hur jag och Krister (Oskars pappa) tyckte att det var att få bli hans föräldrar och vad vi gjorde första dagen tillsammans. Bl a berättade jag om hur vi nästan slogs om att få mata och byta blöjor...åtminstone matstunderna var ljuvliga tillfällen då vi satt helt hänförda och beundrade underverket vi blivit föräldrar till. Ett starkt minne är när Krister ligger på sängen i vårt hotellrum, Oskar har somnat för första gången tillsammans med oss och ligger på sin pappas bröst. Då ser jag hur lyckotårar rinner nerför Kristers kinder. När jag berättade detta för Oskar igår blev han så rörd att han också började gråta!
Tack, Oskar, för att att jag får vara din mamma! Jag älskar dig mer än något annat här i världen!
Vecka 21
Redan lördagen vecka 20 vaknade jag med ont i halsen, värk i kroppen och feber. Halsontet gick över i bihålevärk och kopiös snorproduktion. Ni vet, så att man gör av med ett paket pappersnäsdukar på en timme. Urk, fy och blä! Kurerade mig echinacea, fyra sorters homeopatmediciner, c-vitamin i form av citroner och kiwis, vatten och vila, sömn och åter vila.
Kände mig fortfarande hängig men något piggare på tisdagkväll. Bestämde mig dock för att vara sjukskriven en dag till och tur var väl det för på onsdagen kapsejsade magen och jag tillbringade dagen med att studera toalettens fyra väggar samt dricka Proviva. Innan dagen var slut hade jag dock lyckats behålla lite mosad banan och några deciliter blåbär.
På torsdagen var jag tillbaka till livet igen! Det bästa med att vara sjuk är att man känner sig så otroligt pigg och energifylld när man äntligen blivit frisk igen. Kände mig faktiskt så pass pigg på torsdagkväll att jag kunde följa min plan och dansa ut vintersäsongen på Aveny till Expanders. De rockade och busade på som vanligt på scenen men tyvärr svek publiken och vi var endast ett trettiotal som dansade den kvällen. Som tur var hade jag min privata danskavaljer med så jag fick massor av härliga danser trots allt!
På fredagkväll blev det sommardanspremiär på Älvstagården i Jättendal. Här rådde det motsatta förhållandet till Avenykvällen. MASSOR av dansare hade denna kväll krängt på sig danspjuxen med tanken att dansa in sommaren just denna kväll och på denna dansbana. Kul men oerhört trångt! Å varmt! Precis som det ska vara på sommardanser.
Lördagen och söndagen gick i latmaskens tecken...skönt, skönt! Å nu är det bara 24 dagar till semester!
Den som söker den letar...
...skrev en av mina bloggläsare som kommentar på en av mina tidigare bloggar.
Ett uttryck som kan sammanfatta mitt senaste dygn:
Efter att länge varit utan headset till min mobil fick jag äntligen tummen ur i lördags och köpte ett nytt på Clas i Sjön. På onsdag kväll använde jag det när jag surrade bort några timmar i tv-soffan (läs "prata-i-telefon-soffan") varefter jag somnade. Vaknade i soffan ett par timmar senare, masade mig upp till sängen och innan jag somnade om ställde jag telefonen på väckning. Trött som tusan vaknade jag på torsdag morgon, lite stressad inför den kommande dagens danskurs med åk 9. Strax innan jag skulle gå till jobbet upptäcker jag att headsetet är borta. Tokletade ett par minuter innan jag konstaterade att jag åtminstone visste att det måste finnas någonstans i huset och sedan rusade jag på jobbet utan lurarna.
Väl hemma igen gjorde jag en helgstädning och passade då på att leta det försvunna headsetet. Först på tänkbara ställen:
-bord, hyllor, lådor, skåp
-väskor
-fickor
-under möbler, bakom kuddar
Sedan på mindre tänkbara ställen:
-soppåsarna
-tvättkorgarna
-necessären, resväskan
Till sist på helt otänkbara ställen:
-kylskåpet, frysen
-inne i örngotten på kuddarna i sängen, under bäddmadrassen
-bakom toaletten, under badkaret
Dessutom attackerade jag min son med frågor som:
-Har du sett mitt headset?
-Säkert att du inte sett det?
-Har du lekt med mitt headset?
-Säkert att du inte råkat gömma mitt headset?
-NEJ!!! Blev svaret varje gång. De sista gångerna jag började fråga skrek han NEJ innan jag ens hunnit ställa frågan till punkt.
Gav till slut upp och gick och la mig med en gnagande känsla. Samtidigt skrattade jag lite för mig själv och tänkte att det skulle bli intressant att se var det förlorade föremålet dök upp.
Idag, fredag morgon, skulle jag tömma ryggsäcken jag haft med mig på danskursen under torsdag eftermiddag. I den låg några cd-skivor, en t-shirt och mina träningsbyxor som jag alltså använt dagen före. OVANPÅ alltihopa låg headsetet! Hur i ...all världens dagar... har detta gått till?
Å ja, jag har frågat sonen en gång till om inte han lagt dit det men då blev han riktigt arg på mig...
Sök och du skall finna!
Vad händer...
...i mitt liv just nu?
Har just haft "danskurs" med åk 9 inför avslutningsdansen den 3 juni. Otroligt roligt att se all dansglädje hos eleverna! Efteråt delade jag ut Ärstaparkens dansprogram för den kommande sommaren och de gick åt som smör i solsken och jag hörde flera kommentarer som "Åh, ska Scotts spela där! Då måste vi gå dit!" Förhoppningsvis har de så roligt att de kommer dit fler gånger under sommaren.
Hemma har jag börjat städa upp i trädgården. Ikväll blir det premiärtur med gräsklipparen och i helgen tänkte jag försöka hinna olja in trädäcket och ta fram utemöblerna...om det blir fint väder! Det retar mig lite att våren även detta år gått så fort att jag inte hunnit med att så några frön och på så sätt försett mig med sommarplant. Det får helt enkelt bli en tur till Bodéns trädgård när de har utförsäljning...som vanligt.
I morgon kväll blir det dans till Shake på Casinot i Sundsvall. Skulle gärna åkt på säsongspremiären på Hanssons loge på lördagkväll men eftersom det är Oskarvecka så får jag vänta med sommardanspremiären till nästa helg. Då kommer jag att dansa ut vintern på Aveny (Expanders) på torsdagen och dansa in sommaren i Jättendal (Blender) på fredagen!
Annars så går jag väl mest omkring och är äckligt glad och lycklig!
Inget resultat än...
Än har jag inte noterat någon skillnad på allergisymtomen.
Dricker 2 dl björksav morgon och kväll.
Den ska ju vara nyttig ur andra synpunkter också så jag dricker väl upp de 5L som jag köpt i alla fall.
Å än har jag inte gett upp hoppet om att den ska förbättra min allergi!
Nu är det snart helg och den tänker jag tillbringa i Sundsvall. Ser fram emot två sköna lata dagar med långa promenader, lite dans, kanske lite god mat och förstås: trevligt sällskap!
"Kli-i-gommen-säsongen" är här!
Häromdagen berättade en kollega att hennes allergiske bror börjat dricka björksav och att det förbättrat hans pollenallergi drastiskt. Sökte info om detta på nätet och hittade denna sida:
http://www.cybis.se/craft/birch/indexs.php
Värt att prova! Har tagit kontakt med Hola Frukt och Grönt som tydligen ska sälja björksav i detta syfte. Ska bli spännande att se hur det fungerar!
Vackert men ack så besvärligt!
Mina stackars läsare...
Just nu lider jag av "rosa-hjärn-ludds-syndromet" och har svårt att fokusera på nått vettigt överhuvudtaget. :-)
Eller så är det just det jag gör...fokuserar på det enda viktiga här i livet: KÄRLEKEN
Välsignad
av Okänd
Jag måste vara välsignad
jag fann dig bland tusen och miljoner.
Vi möttes på en plats där
vi alltid mötts.
Jag måste vara välsignad
som fann dig där
bland tusen och miljoner platser.
Jag måste vara välsignad
som fick din blick
bland tusen och miljoner blickar.
Välsignad, ja det är jag.
Tre på raken!
Blender på Casinot i Sundsvall på långfredagen. (Tur att man inte behöver ha tråkigt den dagen nu för tiden.)
Shake på Bollsta FH på påskafton. (Med lyckad förfest!)
Shake på Estraden i Gävle på påskdagen. (Nu har jag flyttat min sydliga dansgräns ytterligare en bit bort!)
Alla goda ting är tre!
Mycket nu...
Just nu går jag iaf och längtar efter påsklovet och framför allt påskaftonen då det för första gången på länge anordnas dans med ett riktigt bra band på Bollsta FH. I ett försöka att åter sätta Bollsta på danskartan har jag inbjudit ett stort antal dansare och vänner till mig på "förfest/efterfest". Hittills är vi omkring tjugo personer och varav några jag aldrig träffat tidigare. De är vänner till vänner och folk från den tidigare nämnda danscommunityn dansmaffian.se. Ska bli kul att få stifta några nya dansbekantskaper. :-)
Hoppas verkligen att det blir en kanonkväll och att många med mig får en stor dos 90-tals nostalgi med tanke på att vi är så många som börjat vår danskarriär på just detta dansgolv. Många minns när folk från Hudik, Sundsvall, Härnösand, Övik, Umeå och till och med Östersund vallfärdade för att få dansa i Bollsta. Ibland var det fullsatt på båda dansgolven då både ett modernt och ett moget dansband spelade samtidigt.
Drömmen är som sagt att det blir så igen men även om det inte skulle bli så så ser jag fram med oerhörd förväntan att få dansa till Shake på hemmaplan på lördag!
http://www.youtube.com/watch?v=Fga2NhLBj8c
Fortsättningen på bloggen ”Om jag var superduperrik/Mina vänner"
Denna gång handlar det om några av de vänner jag hittat som vuxen.
Carina N:
Min "tisdagsvän". Varje vecka när hon lämnat den äldsta av döttrarna på miniorerna kommer hon över och dricker en balja kaffe och skvallrar med mig. Carina och hennes man Peter flyttade upp hit från Rånäs för fem år sedan. Deras två äldsta döttrar är jämngamla med min Oskar och minstingen är 5 år. Carina har kronisk värk efter en olycka men är ändå en av de mest positiva och glada människor jag känner. Alltid nära till ett asgarv!
Om jag var superduperrik skulle jag låta bygga en enplansvilla och köpa en torktumlare till Carina!
Carina W:
Min dansvän som jag blev kompis med genom andra kompisar. Denna kvinna kan allt! Hon har renoverat två hus, hon svetsar, smider och syr, klipper hår, är utbildad trädgårdsmästare och som topp på det är hon dansant! Hon är dessutom lång och ståtlig med ett underbart vackert hår och välvårdade naglar. Tidsoptimist och har alltid massor av projekt på gång. Enda felet på denna tjej är att hon inte själv förstår vilken fantastisk människa hon är!
Om jag var superduperrik skulle jag betala henne rejält och låta henne designa och anlägga min trädgård!
Annika:
Min vän från lärarutbildningen som har en sångröst som jag avundas å det grövsta! Sjunger Piaf så att man får ståpäls på hela kroppen. Lyssna själva: http://www.youtube.com/watch?v=YfwNpOr8Plk
Konstnärligt lagd är denna tjej på många plan med välutvecklat sinne för skönhet och hur man gör det hemtrevligt.
Om jag var superduperrik skulle jag bjuda henne på en resa till något spännande land.
Erik:
En dejt för tre år sedan som ledde till att jag fick en kompis här i Bollsta. Jag lurade in honom i dansens värld och han lärde mig sota min pelletspanna. Aldrig har jag haft så roligt som när jag försökte lära Erik dansa "hoppsa-steg" när han gick gammeldanskurs. Tänk er en karl på 1.92 cm som skuttar omkring i sin lilla hall utan nån som helst koordination. Skrattade så att tårarna sprutade och tills jag vred mig i skrattkramper på golvet. Det här är en kille som törs bjuda på sig själv! Tyvärr jobbar han skift och måste titta på alla hockeymatcher på tv så vi har sällan tid att umgås.
Om jag var superduperrik skulle jag betala den utbildning som Erik måste gå nu när han blir arbetslös i höst.
Mycket skojigt ska man höra innan man dansar omkull!
Dansade för första gången med en kille som var väldigt tyst en lååång stund innan han sa:
"Självspelande pianon har man ju hört talas om...men självdansande tjejer var nått nytt! Känns som om jag inte behöver föra dig, du går dit jag vill ändå!"
Ett förtydligande...
Jag är absolut INTE intresserad av killen jag skrev om förutom som partner på dansgolvet!
Det var endast ren och skär dansglädje och egokick som gav upphov till de starka känslor jag försökte beskriva i bloggen.
Men om någon skulle vara nyfiken så kan jag berätta att vårfåglarna sjunger lite extra för mig just nu men de sjunger en helt annan sång...
Nu börjar till och med jag att längta efter våren...
