Vänner: Anders
2009 tänkte jag skulle bli ett "Vännernas år" och det har verkligen börjat bra!
Tänkte att jag skulle hylla mina vänner här i bloggen under den närmsta tiden. Denna hyllning kommer att ske utan inbördes ordning så det är ingen lista där någon är mer värd än någon annan.
Förra helgen umgicks jag en hel del med min "lilla storebror" som jag brukar kalla Anders. Vi hittade varandra på en dejtingsida på nätet i november 2005 och upptäckte att vi hade samma intresse; dans. Vi skulle dessutom till casinot i Sundsvall båda två och dansa den fredagen. Han skulle sova hos en av sina kompisar i Timrå och det skulle jag med fast hos min kompis Carola! Dagen efter var det dans i Övik så vi bestämde att vi skulle samåka i min bil dit eftersom Anders bor där. Strax innan jag kom till casinot fick jag ett konstigt mess. Det var från en Anita. Det märkliga var att hon skickade messet från Anders telefon. Det visade sig att när Anders och denna Anita dansade på casinot så tog det inte lång stund innan de konstaterade att tjejen Anders skulle få skjuts med var Anitas fd arbetskompis från Långsele skola... Dansvärlden är liten!
Det blev en härlig danskväll på casinot och Anders och jag dansade en hel del och trots att vi aldrig dansat med varandra förut så funkade det riktigt bra. Detta var i min "buggbarndom" och Anders var fullfjädrad buggare sen många år så för mig blev det nästan en kurs/träningskväll.
Här kommer första tacket till Anders: TACK för att du gjort mig till en bättre buggare!
Dagen efter hämtade jag upp Anders och vi åkte vidare mot Övik. Efter de 15 milen kunde åtminstone jag konstatera att det kändes som om vi alltid känt varandra. Väl framme kändes det helt naturligt att jag ställde mig i Anders kök och snodde ihop en middag medan han tvättade min saltdränkta bil. Det var första handpåläggningen Anders gjorde på min bil men definitivt inte den sista. Ta bara förra lördagen då Anders kom tillbaka med min bil. Jag besiktade bilen i december och eftersom handbromsen inte tog tillräckligt och jag glömt att fixa två lampor sen förra besiktningen var jag tvungen att ombesikta. Det blev jul, nyår och dagarna rullade på. Plötsligt var det 18 januari och sista dagen innan körförbud...suck! Vem kommer inte då och hämtar bilen, kör hem den till sig, lagar den och dessutom gör ombesiktningen? Anders, naturligtvis!
Här kommer andra tacket: TACK Anders för att du hjälper mig med bilen!
Av och till har vi umgåtts under åren...mer när vi båda är singlar och behöver sällskap och en tröstande kram men även då vi haft pojkvän/flickvän. De känslor jag har för Anders är mer än vänskap...han är min själslige bror! Ibland blir jag vansinnig på honom men för det mesta älskar jag denne "tjurgubbe" som bara är tre dagar äldre än jag (därav smeknamnet "storebror").
Här kommer tredje tacket: TACK Anders för att du finns och förgyller mitt liv med din sjuka humor och din omtanke!
En otroligt ful bild på mig men den visar hur galet glad man blir av att dansa med Anders!
"Ewis Må-Bra-Skola" eller "Hurtigare kan ingen vara"
Läste nyss en väns blogg om att må dåligt men ändå ha en glad fasad utåt. Kände igen mig i detta och många tankar väcktes.
Varför gör vi så?
Varför låtsas vi vara glada trots att det ibland är nattsvart i vårt inre?
Det finns nog många anledningar.
Kanske är det Jante-lagen: "Du ska inte tro att du mår sämst...det finns alltid nån som har det värre!"
Eller så är vi rädda för att skrämma bort de människor som vi har omkring oss: "Ingen kommer att vilja umgås med mig om jag är en sur, deppig och tråkig figur."
För mig är det så att jag ofta tvingar mig själv att vara glad för att det faktiskt gör mig lite gladare. Jag lurar hjärnan med affirmationer: "Jag är glad och lycklig!" säger jag till mig själv och då svarar min hjärna med: "Aha, hon är glad och lycklig då måste det skickas ut hormoner som gör att hon blir det då."
Dessutom upplever jag att om jag tvingar mig själv att le och skratta och prata glatt med andra i min omgivning så "speglas" detta. Prova själv att t ex vid nästa affärsbesök le mot kassörskan, säga några vänliga eller skämtsamma ord. Bli inte förvånad om den annars så sura tanten skiner upp, ler tillbaka och hejar glatt nästa gång du kommer in och handlar. Att få denna emotionella feed-back sätter fart på må-bra-hormonerna.
Men, säger någon nu, när jag ligger ensam hemma i sängen varje natt och känner mig oälskad och misslyckad då finns det ju ingen som ler mot mig och gör mig glad! Då är det dags att hjälpa hjärnan igen. Tänk på, eller ännu hellre, skriv ner en lista över saker som gjort dig glad under dagen. Alla små som stora glädjepiller du fått. Det handlar om att fokusera på det positiva! Skriv gärna upp de bra saker du åstadkommit under dagen också: att du gjort ett gympass, det där vackra fotot du tog, att du gav en uppskattad komplimang till någon....
Att sedan somna med huvudet fullt av alla dessa positiva tankar om sitt liv och sig själv är den bästa huvudkudden!
Läs gärna Mia Törnbloms böcker om självkänsla för fler tips om hur man kan tänka sig till självkänsla och lycka.
Kay Pollak har skrivit en bok med provocerande titel och innehåll: "Att välja glädje". En del människor retar sig på hans budskap och tycker att det är vidrigt att påstå att man skulle kunna välja bort olycka. T ex om man blir obotligt sjuk, djupt deprimerad eller mister en nära anhörig. Men jag vill hålla med Pollak ändå. Det kan vi! Lyssna på brandmannen Lasse Gustavsson eller Mikael Andersson som föddes utan armar och ben. Mer positiva och levnadsglada människor finns nog inte! Men självklart har de inte alltid varit det. De har fått jobba på att hitta sin glädje och de har fått be om och tagit emot hjälp för att klara det och dessutom haft turen att ha andra positiva människor omkring sig.
Till alla människor som läser detta och mår riktigt dåligt måste jag lägga till:
Jag förirringar absolut inte era känslor och jag är inte ens säker på att jag känt som ni men jag är säker på en sak:
"Ingen natt är så lång, att den inte följs av en gryning."
Italienskt ordspråk
Vikarietankar...
Trötthet blandad med förväntningar inför helgens stundande ledighet.
Småprat, mummel, fniss, blad som vänds i böcker som låtsasläses.
Nej, förresten..några läser faktiskt. Djupt försjunkna och verkar inte märka pratet runt omkring.
Nu har äntligen alla jackor och huvudbonader åkt av. Men vad nu?! En mobil!
Ständigt detta tjat om skolans regler. Avskyr mitt eget gnällande samtidigt som jag vet att jag i slutändan faktiskt får mer respekt genom att vara lite strängare och se till att reglerna följs. De flesta eleverna vill faktiskt ha rättvisa, ordning och reda på skolan. Få törs erkänna det inför kompisarna inne i klassrummet. Gruppstryckets makt är som allra störst under åren i högstadiet. Trots det får vi lärare ofta höra klagomål på de lärare som inte ser till/klarar av att skapa arbetsro under sina lektioner.
Nu har min puls gått upp och irritationen i rösten gör den ettrig och hög. Kanske är det just det som gör det så roligt att fortsätta prata och störa. Är det "tufft och coolt" att tordas prata trots att läraren hotat med att slänga ut de som stör fler gånger. Undrar om de tror att jag blir ledsen för att de inte gör som jag säger och inte läser sina böcker? Fast det blir jag ju på ett sätt. Tycker att det är sorgligt att så många unga människor inte ger böckerna en chans. Chansen till att på några sekunder förflytta sig vart som helst i världen och att bli vem som helst: en prins i ett fantastiskt slott, en gammal dam med ett helt livs erfarenheter, en herrelös hund på äventyr eller en soldat i brinnande krig. Alla dessa berättelser som ger en människa empati, inlevelseförmåga, kunskaper och glädje. Jag hoppas att alla mina elever någon gång i livet ska bli tårögd i slutet av en bok över insikten i att äventyret snart är över, att de inte får träffa vännerna de hittat i boken mer eller veta hur det gick för huvudpersonen i hans/hennes fortsatta liv.
Det är dags att avsluta lektionen. Undrar om någon av eleverna upplevde att de hade chansen att lära sig något - utveckla sig själv och bli en intressantare människa - eller var det bara en transportsträcka till nästa rast?
Tänk vad man kan hitta på nätet...
http://www.jornmark.se/places_intro.aspx?placeid=131&lang=
Massor av bilder från husen som revs här i Bollstabruk i somras! Bara ett stenkast från där jag bor.
Kändes lite lustigt att någon mer än jag fastnat för att fota så udda saker som rivningshus.
Har själv ägnat flera timmar till att fota en gravstens-kyrkogård och ett missionshus här i närheten som antagligen också kommer att rivas nu när järnvägen ska dras om.
* Lista över 2008 *
Så här en bit in på år 2009 hittade jag denna lista att fylla i. Kan ju vara kul att sammanfatta föregående år, tänkte jag...
Gjorde du något 2008 som du aldrig gjort förut?
Ja, jag besökte Urkult. Det var helt fantastiskt och kommer att bli en tradition i framtiden!
Höll du några av dina nyårslöften?
Kom inte ihåg att jag avgav några löften...möjligtvis det första jag sa på morgonen den 1:a januari... "jag ska aaaaaaldrig dricka mig så full igen".... Det löftet höll jag åtminstone under 2008. *skratt*
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera av dem. Erik i Östersund fick en Selmer (Vilket underbart namn!), Maria fick Molly, sitt fjärde barn och min exman fick en son, Edwin, med sin sambo Anne. Så Oskar blev storebror!
Dog någon som stod dig nära?
Nej, detta år var jag förskonad.
Vilka länder besökte du?
Hmm...Fantasia...
Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Fler sommardanser!
Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Fredagen den 14 mars. Då köpte jag och flyttade in i mitt hus. Det första vi gjorde var att ställa till med 7-års kalas för Oskar. Vi bar in köksbordet och stolarna sen beställde vi pizza och åt glass. Tyvärr blev det ingen inflyttningsfest pga att ingen hade tid att komma... *fortfarande ledsen*
Vad var din största framgång 2008?
Det var nog att flera av mina elever som jag har stödundervisning i engelska och svenska nådde betyget Godkänt. Så otroligt roligt!
Största misstaget?
Många men jag lärde mig massor av allihopa.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, på midsommaraftonen hade jag njurbäckeninflammation. Men annars har jag varit väldigt frisk, jag var inte ens förkyld en enda gång under höstterminen. Däremot hade jag lite problem med migränen några gånger och mot slutet av året blev stressen för stor och jag fick magkatarr. Men den börjar bli bättre nu!
Bästa köpet?
Mitt hus...å så Wii-spelet! *skratt*
Vad spenderade du mest pengar på?
Mitt hus och grejor som behövdes när jag flyttade in, Dans och upplevelser med min son.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, varje gång min son sa: "Jag älskar dig, mamma!"
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
"Curly Sue" med Takida och "Release me" med Duffy.
Var du gladare eller ledsnare 2008 jämfört med tidigare år?
Gladare. Det känns som om jag för varje år blir gladare och mer positiv, tacksam över allt fantastiskt som livet har att erbjuda om man bara är öppen för det.
Vad önskar du att du gjort mer?
Dansat. Läst för Oskar. Träffat vänner.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit godis.
Hur tillbringade du julen?
Med min familj, mamma, Lennarth (mammas man), bror och Oskar.
Favoritprogram på TV 2008?
Let's dance och Dansbandskampen.
Bästa boken du läste 2008?
Serien "Berlinerpopplarna" av Anne B. Ragde
Helt underbar trilogi om en norsk familj i tre generationer. Grät nästan när jag läst ut sista boken och jag insåg att jag inte skulle få veta hur det gick för dessa personer i fortsättningen.
Största musikaliska upptäckten?
Duffy. Maja Gullstrand. Urkult-festivalen.
Lyssna på Maja: http://www.youtube.com/watch?v=TxRc8O-ARWY
Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Kommer bara ihåg att jag fick massor av presenter och att jag tyckte det var härligt å pinsamt på samma gång.
Något du önskade dig men inte fick?
Nä, inte vad jag kommer ihåg...
Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Firade med släkt å vänner, hemma hos mig. Inget märkvärdigt.
Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Avslappnad och enkel.
Vilken kändis var du mest sugen på?
2008 vet jag inte men i år kommer svaret att bli enkelt: George Scott, fd boxaren, som tävlar i Let's dance! Hoppas han blir kvar länge i tävlingen. *mums*
Vad fick dig att må bra?
Dansen, vännerna och sonen Oskar.
Kanonstart på nya året!
Halv tio anlände jag till Casino Cosmopol i Sundsvall, lyckades missa den långa kön i den bistra vinternatten och gled in i den välfyllda lokalen med lite nervositet i kroppen.
"Kommer det överhuvud taget att vara några jag känner här? Får jag stå för mig själv hela kvällen? Kommer jag att bli förföljd av någon sliskig karl i medelåldern som lägger märke till att jag är här alldeles själv?"
Tröstade mig med att jag när som helst skulle kunna vända på klacken, sätta mig i bilen och bara ha förlorat bensinpengarna och de 30 spänn inträdet kostade.
Tyvärr lyckades jag komma just till första pausen. De envisas med att ha pauser en gång i halvtimmen på Casinot. Antagligen för att få folk att göra av med pengar på spelautomaterna och i barerna... Som tur var dök jag på dansbekanta direkt och fick en trevlig pratstund och blev uppbjuden av en av mina absoluta foxfavoriter när Blender entrade scenen igen. Det kryllade inte av dansfolk men det var tillräckligt många för att jag skulle få hela kvällen fylld med underbara foxar och roliga buggar. Fick en dans med en kille från Luleå som gjort en fyrdagars, dvs han hade följt bandet Blender och dansat till dem fyra kvällar på raken! Häftigt! Dessutom fick jag dansa med en Sundsvallskille som är ute lika mycket som jag...eller kanske mer...men som jag inte tidigare lyckats norpa åt mig en dans med. Vi fick några otroligt mysiga foxar och jag fick för första gången testa att dansa med höger hand på killens höft (han håller då sin hand över min och får på så sätt en förningspunkt där.) Det var supermysigt!
Vid tolvslaget bjöds det på skumpa och fyrverkerier och sedan dansades det en timme till. Tyvärr klatrade utrustningen för bandet så vi missade några sista låtar. Men vad gjorde väl det efter en sån fantastisk kväll!
Första dagen på året blev rätt stillsam. Hämtade Oskar hos sin far och sedan planerade vi hur Oskar ville tillbringa "SIN DAG". Två år i rad nu har han nämligen fått en egen dag att bestämma över i julklapp. Det skulle bli bowling och Chinamat, mycket Wii-spelande och filmkväll med jordnötsringar! Så just nu är jag rätt slut...sitter här å pustar ut efter en intensiv dag. Inte lätt att hålla tempo med en sjuåring, kan jag lova!
Måste även tillägga lite kryptiskt att förlåtelse är något alldeles underbart! Att få den gör hjärtat lättare och världen omkring en så mycket ljusare. Tack E!
