Ewis blogg

Så har jag nu gjort mitt första besök hos en homeopat. Eftersom flera mycket kloka personer i min omgivning talat sig varm för denna behandlingsform tänkte jag att det skulle vara intressant att se om det kunde vara något för mig. De hormonbehandlingar jag blivit erbjuden inom den traditionella läkekonsten får mig bara att må dåligt och jag är i det läget att jag provar vad som helst för att slippa ta till de läkemedlen igen. Två gånger det här året har jag tagit homeopatpreparat för att stärka immunförsvaret när jag varit på väg att bli förkyld. Båda gångerna har jag tillfrisknat innan förkylningen "brutit ut" på allvar. Slump eller inte...?

Ärligt talat har min inställning till homeopati varit mycket skeptisk. Mycket beroende på att jag vetat väldigt lite om ämnet men till största delen beroende på att det jag hört om denna läkekonst verkat lite väl mycket som "hokus-pokus". Nu har jag dock gjort mitt första besök hos en homeopat efter devisen "förkasta inte sånt som du inte provat på".

Det första som hände när jag kom in på mottagningen var att "Ewis fördom om homeopati nr 1" kom på skam. En homeopat var enligt min inre bild en kort man som närmat sig pensionsåldern, klädd i något hemstickat, bohemisk stil och skägg. Verklighetens homeopat var en lång slätrakad man i obestämbar ålder men åtminstone inte äldre än 55. Denne Leif var klädd i vita kläder à la "Vanlig doktor" och såg ut att vara en sportig och modern person.

"Ewis fördom om homeopati nr 2"
En homeopat håller till i ett litet kyffe någonstans i en halvdunkel lokal med murriga väggar och möbler från någon loppis.
Inte heller denna fördom stämde med verkligeheten. Leifs mottagning låg i ett trevligt bostadsrättsområde i Mora som liknade en pittoresk gata i Visby ungefär. Både väntrum och mottagningsrum var ljust, modernt och hemtrevligt. Ungefär som en privat tandläkarmottagning brukar vara. Ganska snabbt konstaterade jag att Leif verkar vara en ordningsmänniska ut i fingerspetsarna. Alla saker och prylar stod i prydliga rader och på bestämda platser. Även hans sätt att undersöka verkade följa ett förutbestämt mönster som var uttänkt för att vara effektivt och grundligt.

Ännu en fördom hade jag, "Ewis fördom om homeopati nr 3": Homeopaten skulle antagligen börja med att ställa ledande frågor, luska fram saker om patienten, för att på så sätt kunna ställa rätt "diagnos". Men icke sa nicke, Leif bad mig sätta mig i en stol och förklarade sedan att hur undersökningen skulle gå till. Han gör sk ögondiagnostik och samtalar sedan med patienten för att kunna skriva ett recept på preparat som kan hjälpa mot de besvär som patienten lider av. Med hjälp av en ficklampa och olika förstorande luppar tittade Leif mig i båda ögonen, samtidigt som han ritade och skrev på ett block bredvid. Undersökningen tog cirka 20 minuter skulle jag tro. Efter det berättade han vad han "sett" i mina irisar. Några av "diagnoserna" var klockrena och några var för mig lite kryptiska. Han sa bl a att jag hade små inflammationer i tarmsystemet vilket jag först inte alls ville kännas vid. Fast vid närmare eftertanke mindes jag att jag förra hösten haft stora problem med magen och början till magsår. Kanske var det vad Leif såg där i djupet av mina ögon? Eller är det efterkonstruktioner i min hjärna? Svårt att veta...

Efter ett kvarts långt samtal började Leif skriva ut ett recept. Det blev 6 tabletter och två sorters dropplösningar. De ska tas dagligen men inte samtidigt och minst 20 minuter före eller efter de större måltiderna. Så det blir lite pyssel att få till ett 24-timmars mat-och-tablett-sov-schema.

För nyfikna kan jag berätta att preparaten jag fått ska hjälpa mot min endometrios, rensa bort div småinflammationer, få ordning på min ansiktshy som fått fnatt och tydligen tror att jag är tonåring igen och framför allt hjälpa min hypofys att fungera normalt igen eftersom den, enligt Leif, är utslagen. Troligen har den blivit det pga av all hormonmedicinering jag gått igenom pga endometriosen. Kunde även bero på mobilstrålning (aj, aj, aj...måste sluta leva som en siamesisk tvilling med min mobiltelefon...).

Preparaten räcker i tre månader ungefär och efter det avgör jag själv om jag vill komma tillbaka för en ny undersökning och ev fortsatt behandling. Så nu är det bara att börja knapra och se om det ger nått resultat. Antar att du vill veta vad kalaset kostade också? Svar 1650 surt förvärvade kronor.

"Ha!" Säger säkert någon nu: "Nu har du blivit lurad! Det är bara inbillning om de där sockerpillren fungerar!"
Jaha, säger jag då. Det skiter jag i...bara det fungerar!