Ewis blogg

Kolsyrebubbel
i kroppen
evighetsleenden
Välkommen!

Såg idag på facebook att en av mina fd elever tagit körkortet häromdagen, en annan missade skrivningen med bara två fel för mycket. Detta påminde mig om när jag själv, för 19 år sedan i februari 1993, HERREJISSESKANDETVERKLIGENVARASÅLÄNGESEDAN???!!! skulle ta körkortet. Eftersom varken jag eller min kompis C hade föräldrar utrustade med bilar som gick att övningsköra med så kom vi på den briljanta idén att åka till Göteborg och ta en intensivkurs på en körskola i närheten av min mormor som bor på Hisingen.

Även om du inte har kört bil i Göteborgs centrum kan du säkert förstå att trafikmängden och antalet filer, rondeller, trafikljus och framför allt spårvagnar skiljer sig avsevärt från trafiksituationen i Kramfors. Den tanken föll aldrig två ”Hillbilly girls” från Norrland in.

Förrän vi första gången satt bakom ratten och bilskolläraren bad oss svänga ut från parkeringen. OooopS!

Det blev tre mycket spännande veckor som jag skulle kunna många spaltmeter om men jag lämnar det till ett annat tillfälle och återgår till själva uppkörningen. Den skedde hemma i lilla Kramfors efter ett antal extralektioner med en åkrädd bilskollärare som tog ur mig det lilla självförtroende jag lyckats skrapa ihop fram till 18 års ålder. Dessutom hade jag den fantastiska turen att få en uppkörningsman som troligen var periodare eller hade någon form av personlighetsstörning.

Denne mycket purkne uppkörningsman bad mig åka in till Hemköp och parkera. Min bilskollärare hade itutat mig att man ABSOLUT måste stänga av vartenda reglage i bilen om man blev ombedd att parkera, så det gjorde jag så klart. Efter parkerandet fick jag order att köra ut på Riksväg 90 och vända på lämpligt ställe. Sagt och gjort, jag kände nästa körkortet landa i plånboken!

Svängde av på en infart, skulle just börja backa bakåt för att vända bilen då surkarten bredvid mig plötsligt öppnade munnen efter att ha suttit tyst i 10 minuter:


”Det är lite immigt här!”

Jo, det kunde jag ju inte säga emot men vad var det som var fel? Kåtimma var det ju i alla fall inte.

”Du kanske borde slå på fläkten igen?” Surkarten pekade på instrumentpanelen. NÄEEEEEJ!!! Nu skulle det inte bli något körkort för mig, jag hade glömt att slå på fläkten igen efter parkeringen.

Så här i efterhand kan jag tycka att det enda självklara i denna situation hade varit att vänta tills fläkten tagit bort imman och sedan backa och vända. Men min totalt uppstressade hjärna sa istället åt min hand att lägga i backen, trycka ner gaspedalen med foten och backa…ner i diket.

Försökte köra upp igen men även om jag inte hamnat så långt ner i diket så gjorde den hala snön manövern omöjlig för en ovan bilförare. Uppkörningsmannen suckade tungt och försökte kliva ut för att knuffa på. Men si det gick inte! Hans dörr var blockerad av snön! 

Jag satt som förstenad tills karl fräste åt mig att gå ut och ringa efter hjälp. Detta utspelade sig under jura-perioden då mobiltelefoner innebar en klump på 10 kilo som satt fast i en del lyxutrustade bilar, dock inte i bilskolebilar, så jag fick snällt ta en springtur till närmaste affären.

Tillbaka i bilen efter att ha ringt till min bilskollärare, som troligen fick en hjärtinfarkt efter mitt samtal, satt den levande citronpåsen och jag tysta en bra stund i väntan på hjälp. Plötsligt yttrar sig karln igen:

”Ja, det blev ju inget körkort, det här!” Från att ha varit i det närmaste apatisk av chock bubblade jag nu formligen av skratt.

”Nä, jag misstänkte nästan det!” blev mitt fnissande svar. I citronpåsen lades genast ett halvt kilo citroner till.

Några veckor senare med ytterligare några självförtroendesänkande körlektioner (in ny bilskolebil, den dikeskörda skulle som tur var bytas ut veckan efter min lilla malör) möttes jag av samma uppkörningsman. Denna dag iklädd ett stort leende. Han presenterade sig glatt och jag konstaterade att vi hade träffats tidigare.

”Jasså?” sa han. ”Jo, det var ju jag som backade ner i diket…” Lika bra att erkänna direkt. ”Det borde du ju minnas, inte många som klantar till det så rejält på uppkörningen.”

”Åjo, du skulle bara veta. Jag har varit med om BETYDLIGT värre grejer!”

Självklart gick denna uppkörning galant och jag fick helt plötsligt köra bil själv. Denna underbara frihetskänsla som nu mina fd elever får njuta av. Grattis till dem och grattis till mig som faktiskt lyckats behålla körkortet…till denna dag i alla fall.

På mångas begäran tänkte jag att jag skulle skriva ett nytt blogginlägg. Fler än en räknar jag som många. Några frågor på det?

Riktigt vad jag ska skriva om vet jag inte. Inte så att det inte har hänt en massa i mitt liv sedan sist men sånt får alla höra skvallervägen ändå så det behöver jag inte skriva om.

Får beta av mina favoritämnen allt eftersom:

#1 Min son fyller snart 11 år och jag är än mer tacksam än tidigare för att jag får ha honom i mitt liv. I höstas, då han i över två månader hade feber, magrade och var allmänt sjuklig utan att läkarkåren hittade någon orsak, var det många fasansfulla tankar som huserade i min hjärna. Att leva i ovissheten om vad som var felande med mitt älskade barn var emellanåt förlamande och inget annat kändes överhuvudtaget värt att bry sig om.

Det var en fruktansvärt jobbig tid men den gjorde att vi fick en än mer nära och öppen relation. Vi pratade väldigt mycket under den här tiden, om viktiga saker som adoptionen, hans biologiska familj, att komma i puberteten, liv, död…ja, allt mellan himmel och jord. Vi kämpade med läxor mellan febertopparna, spelade spel, tittade på film och lyxade med mat och gotta för att den lilla kroppen i alla fall skulle få någon form av näring i sig.

Jag kommer aldrig glömma hur skör och sårbar min lille prins såg ut när han låg på uppvaket efter operationen eller hur mycket vi skrattade åt honom när han vaknat, vimsig och drogpåverkad av narkosen, och pratade om favoritsköterskan:
”Hon har de tre S’en; Schnäll, schnygg och sexshig!”

Nu, fyra månader senare, är sonen helt frisk men när det kör ihop sig på jobbet, i relationerna eller livet sådär allmänt jäklas med mig så finns ofta tanken där:

”Allt det där spelar ingen roll, huvudsaken är att mitt barn är friskt!”

Nästa favoritämne får bli…dans…eller någon av mina fantastiska vänner…eller fotografering…den som läser får helt enkelt se!

Tack för att du tittade in, tog dig tid att läsa. Välkommen tillbaka!

Nä, jag har något som kallas för

AVANCERAD SKÖNHET

Det krävs begåvning för att se den.

Eller som en gammal halvdöv dam skrek åt mig över bordet under en bröllopsmiddag en gång:

DU ÄR SÖT....PÅ NÅTT ANNORLUNDA VIS! 

Såna komplimanger kan jag leva länge på!




P.S. Smöriga kommentarer på detta blogginlägg undanbedes. Här fiskas inte efter komplimanger. :-)

Innan jag somnade igår kväll hade jag flera korta mellandrömochvakenhets-ryck. Du vet, när man nästan somnat men vaknar till av att man drömmer att man håller på att ramla eller falla på något vis. I vanliga fall halkar jag i dessa drömmar eller ramlar ut ur något. Oftast ger dessa drömmar en ganska skrämmande känsla av att inte ha någon kontroll, har hört att de beror på stress.

Igår kväll var dessa drömmar annorlunda. Jag drömde att jag gjorde stoppsladd med slalomskidorna!
Jag, som inte åkt slalom i hela mitt 35-åriga liv!

Tänk att tre timmar i en barnbacke i Rödkullen skulle sätta så djupa spår i mitt medvetande trots att jag kom dit med halvdåligt humör, nervös och helt säker på att jag skulle stå på örona direkt. Men med min egna privata skidlärare som är utrustad med en ängels tålamod, stoiskt lugn och en pedagogisk talang som gör mig grön av avund sicksackade jag efter en halvtimme ner för backen som lutade lite mer än mitt köksbord. Efter en timme till var jag riktigt sugen på att testa en lite brantare backe. Nu avskräckte Åres liftkortspriser rejält så jag fortsatte kryssa fram mellan de andra nybörjarna, två-treåringar som med hjälp eller själva susade ner för backen. Som tur var fanns där även tre utländska män i min ålder som försökte lära sig åka snowboard och utan att skryta kan jag säga att jag gjorde större framsteg än dem. Tror att kvällenföres afterski påverkade deras motorik och ork.

Efter tre timmar klev jag ur tortyrpjäxorna efter dagens enda riktiga stoppsladd och kände en rejäl dos stolthet. Inte så mycket över mina slalomkunskaper och bedrifter i backen men över att ha trotsat den höga pinsamhetsfaktorn. Visst kan man lära gamla hundar sitta...och gamla lärarinnor åka slalom!




Miljöstation i Tegefjäll...undrar var man ska lägga kompostavfallet? I Johanssons eller Perssons låda? Hm, nu vet jag, grannarna som hade After-afterskifest igår utan att bjuda mig!

Dags att sammanfatta år 2009!

Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?
Japp! Jag besökte en homeopat, badade i en fjällsjö, började dansa Lindy hop.




Höll du några av dina nyårslöften?
Avgav inget löfte på nyårsafton 2008 men för i år har jag lovat att göra ett nytt försök i slalombacken. Sonen Oskar har bestämt sig för ett godisfritt år för att på så sätt spara ihop till ett trumset. :-)


Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, en av mina bästa cybervänner blev pappa för andra gången. En jättesöt liten kille som tyvärr inte gillade mig till pappas stora förvåning.
Även en av mina fd arbetskamrater blev mamma till en supergullig Sixten.


Dog någon som stod dig nära?
Nej, men en fd elevs storasyster gick bort under tragiska omständigheter. Otroligt sorgligt när en så ung människa inte vill leva längre. Sorgligt är det också att det är så många unga idag som mår så dåligt. Verkligen en samhällsproblem det borde forskas kring!


Vilka länder besökte du?
Norge, en kolsvart regning natt! Skratt!


Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Bättre kondition.
Besök i Skuleskogen.


Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Den 11 april.
Då hittade jag min pusselbit.


Vad var din största framgång 2009?
Att jag fixade att delta i Lindy Hop-lägret "Snowball" trots att jag inte gått någon nybörjarkurs. I och för sig hade det aldrig gått utan de privatlektioner jag fått. Jag kan aldrig tacka dig nog, Anders!

Min sockerfria månad före jul är jag också stolt över!


Största misstaget?
Undrar om det är bra eller dåligt att jag inte kommer på något att skriva här?


Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, kanske hade jag Svininfluensan i slutet av året. Ordentligt sjuk var jag i alla fall. Annars tycker jag att jag var rätt frisk under 2009.




Bästa köpet?
Jag har inte gjort några större inköp under 2009.


Vad spenderade du mest pengar på?
Bilen som behövts lagas några gånger, resor och danser.


Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många, många saker!
Att se Oskar uppträda på "Småstjärnorna" blev jag väldigt glad och stolt.
Att jag fått en dubbelt så stor familj där jag känner mig väldigt omtyckt och som jag tycker så väldigt mycket om.


Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Jason Mraz "I'm yours".

http://www.youtube.com/watch?v=LYhrYHmUPn0
 

Var du gladare eller ledsnare 2009 jämfört med tidigare år?
Gladare. Det känns som om jag för varje år blir gladare och mer positiv, tacksam över allt fantastiskt som livet har att erbjuda om man bara är öppen för det. Samtidigt har jag kanske haft lättare till tårarna än tidigare. Varför vet jag inte. Kanske för att jag kommit till insikt om en del jobbiga saker angående mig själv.


Vad önskar du att du gjort mer?
Fotograferat mer. Motionerat mer.


Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit godis/socker.


Hur tillbringade du julen?
Julafton i Stöde med Anders och hans familj och juldagen med Oskar och mamma, Lennarth och brorsan.




Oskar myser med favoritmorbror Stefan på juldagen.


Favoritprogram på TV 2009?
Har tittat oerhört lite på tv detta år och kan inte välja ut något speciellt program.


Bästa boken du läste 2009?
"Den tionde insikten" av James Redfield och "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson.
Två böcker som gett mig många insikter och som jag upplever har förändrat mitt liv till det bättre.


Största musikaliska upptäckten?
Jason Mraz.
Storbandszjazz som det är så roligt att dansa Lindy Hop till.
Å så Spotify så klart! Som att befinna sig i världens största godisbutik och få äta så mycket du vill!


Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag fick som vanligt jättefina presenter när jag fyllde år men det är julklappen jag fick av Anders (Silverpass på Snowball: anmälningsavgiften och inträdena till kvällsdanserna under Swingdanslägret Snowball i Stockholm.) Den finaste och häftigaste present jag någonsin fått!

http://www.thesnowball.se/index.html

 
Något du önskade dig men inte fick? 
Nä. Naturligtvis finns det massor av matriella ting jag inte fått eller haft råd att köpa men det är ju egentligen bara bagateller eftersom jag fått så mycket kärlek och vänskap och fina upplevelser under 2009.


Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Jag hade en jättettrevlig födelsedagsfest med mina dansvänner och efteråt åkte vi på dans i Forsmo, Blender spelade. Trots ösregn blev det en lyckad kväll!


Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Anpassad efter aktiviteten.



H&M klänning från  70-talet, sandaler och ullstrumpor.
Perfekt outfit för Urkultfestivalen!
Bilden är tagen av min gode vän, den duktige fotografen Tomas Lundin.
Titta gärna på fler av hans bilder på www.luddeskamera.se

Vilken kändis var du mest sugen på?
Kan inte komma på någon enda faktiskt.


Vad fick dig att må bra?
Oskar, Anders och alla andra fantastiska människor omkring mig.
Speciellt min familj och mina vänner som alltid finns där för mig när jag behöver dem!
Tack alla som gjorde mitt 2009 till ett fantastiskt år!

Självdiagnostest:

- Har Du, under senaste året, någonsin ätit mer sötsaker än du tänkt dig och/eller fortsatt använda sötsaker när du inte tänkt dig det?
Ja, i princip dagligen.

- Har Du, under senaste året. försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket sötsaker?
Du menar suttit i soffan på kvällarna och ätit slisk och sötsaker istället för att städa eller göra annat nyttigt? Jo, var och varannan kväll.

- Har Du, under senaste året, känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med sötsaker?
O ja! Varje dag.

- Har någon, under senaste året, till exempel familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när du äter sötsaker?
Det har faktiskt inte hänt men det beror nog på att jag äter mest i smyg, på kvällarna när jag är ensam. Skulle någon veta hur mycket jag faktiskt svullar i mig hade jag nog fått bannor.

- Har Du, under senaste året, någonsin varit helt upptagen av tankar på när du skall få äta eller köpa sötsaker?
Typ längtat hem från jobbet för att få springa in på affären och köpa en påse godis att frossa i på kvällen. Ja. *suck* Flera gånger i veckan.

- Har du, under senaste året, någonsin använt sötsaker för att lindra känslomässigt obehag såsom nedstämdhet, ilska eller tristess?
Ja. Trots att ångesten bara blir värre efter ett frosseri.

Med två eller flera positiva svar finns en stor risk att du utvecklat ett missbruk eller beroende.
Jo, jag vet. Men jag kan stolt meddela att jag sedan två veckor är "sockerfri". Inget godis, inget fikabröd, inte ens glögg har jag stoppat i mig.
Har redan börjat må bättre.

Källa: Bitten Jonsson center

Hörde nyss en kollega beklaga sig över att hon på annandagjul måste hålla i svärfars 70-års kalas. Man kan säga nej, var min kommentar på detta. Kollegan räknade då upp flera anledningar till varför hon inte kunde det. Jag hävdade ändå att hon kunde säga nej. Det är din mans pappa, alltså borde HAN ansvara för ett eventuellt kalas inte DU. Han skulle väl inte ställa sig och baka, laga mat och städa för att sedan vara värd på din pappas fördelsedagsfirande?

Samma traditionellt könsrollstänkande upplevde jag när jag pratade med min underbara ”svägerska” om julfirandet. Hon tyckte att vi skulle träffas redan klockan ett på julafton för att hinna ta det lite lugnt också och inte bara stå i köket. I vanliga fall brukar hon och hennes mamma stå i köket mellan måltiderna, Kalle Anka och julklappsöppningen. Mitt förslag var att vi kunde dela upp köksjobbet t ex genom att hälften av oss vuxna tar ansvar för framplockning och dukning och den andra halvan ansvarar för undanplockning och diskning. Först tänkte jag ett ”herrlag” och ett ”damlag” men så insåg jag att även det förslaget var ett felaktigt könstänkande. Självklart ska vi köra mixade lag så att våra barn ser att vi kvinnor och män samarbetar kring hushållsysslorna! Det är bara på detta vis vi kan förändra vårt framtida könsrollstänkande, genom att ge våra söner och döttrar goda rollförebilder!

Och ja, jag vet att detsamma bör gälla när bilen ska tvättas, gräset klippas och när sågen och hammaren måste fram…

Nä, nu ska jag hänga upp mina rödstrumpor framför öppen spisen och hoppas att åtminstone Tomtemor kommer förbi med en klapp!



Fler än jag drar upp rödstrumporna till öronen...

Plågsamt trött
ruskigt tidig höstmorgon
blaskig gråvardag

Den retsamt glättiga alarmsignalen
väcker mig gång på gång
från en underbar dvala
drar mig upp
från den underbaraste platsen på jorden

Hur ska jag orka?
Drömmer om att "råka" snooza
på fel knapp
skolka

Vill inte
kliva upp ur
mörkret
värmen
närheten

Vill inte
släppa iväg dig

Ändå förvandlas denna stund
Plötsligt blir allt ljust
Vackert
Lätt

När du viskar
den magiska trollformeln:

"Jag älskar dig"

Inget bajs?
Vad tusan menar jag nu?
No SchamPOO!
Jag har slutat tvätta håret med vanligt schampo sedan tre veckor tillbaka.

Varför?
I somras lärde jag känna en tjej med ovanligt vackert hår. Av en slump började vi diskutera hennes hårvård och hon introducerade mig i No Poo-rörelsen. http://naturalbeauty.8k.com/nopoo.html
Att slippa utsätta min kropp (och naturen) för alla onödiga kemikalier som finns i schampo, balsam och andra hårvårdsprodukter och, förhoppningsvis, få ett friskare hår och vackrare hår lät klart lockande.

Hur?
Har provat lite olika sätt att tvätta håret med "naturliga" medel. Först provade jag balsammetoden, bara tvätta med billigt balsam utan silikoner. Funkade inte på mitt hår. Det såg fett och tungt ut. Provade sedan med bikarbonat och lite balsam med bra resultat. Kände mig ändå inte riktigt nöjd med att använda balsam så jag provade att blanda bikarbonaten med lite honung istället. Kanon! Avslutar tvätten med att "doppa" håret i iskallt vatten med lite citron eller äppelcidervinäger för att balansera ph-värdet i hårbottnen samt göra håret glansigt.

När?
Detta kan verka som en jobbig procedur men det fina i kråksången är att jag under denna tid "avvänjt" håret vid täta tvättar. Innan var jag tvungen att tvätta håret varannan dag för att det inte skulle se fett ut. Idag är jag inne på femte dagen utan tvätt och jag lovar att håret inte ser smutsigt eller fett ut. Inte heller luktar det illa. Knepet heter "havregrynstvätt". När håret efter några dagar börjar se fett ut masserar jag in havregryn, som jag mixat till ett grovt mjöl, i hårbottnen. Detta fungerar som ett torrschampo och ska göras i TORRT hår och inte sköljas ur utan bara borstas bort. Fungerar överraskande bra och tar inte längre tid än en vanlig hårtvätt, snarare tvärtom.

Resultat?
Jag är jättenöjd eftersom dessa nya vanor redan resulterat i att mitt hår fått mer volym, blivit lockigare, mjukare och mindre fett. Tiden jag lägger ner på att fixa håret har minskat avsevärt eftersom jag även slutat använda stylingprodukter och plattången/hårfönen. Metoden skulle nog inte fungera så bra om jag hade haft en korthårig frisyr som kräver daglig styling men med mitt halvlånga, uppklippta hår fungerar det superbra och jag rekommenderar alla som blir nyfiken att testa!

Ställ gärna frågor så ska jag försöka svara eller ge tips på länkar.
                             
                                                                       Bildbevis.
                   Fotot är taget nu ikväll för att visa hur det ser ut efter fem dagar utan tvätt.

I fredags var jag rätt nere över att vara sjuk, så sjuk att jag under helgen inte skulle kunna träffa min kärlek utan risk att smitta ner honom. Ledsen över att "måsta" vara själv. I och för sig hade jag sonen Oskar den här helgen så helt ensam var jag inte men jag tror du förstår att det är en helt annan sak. Dessutom har jag massor av vänner att umgås med per telefon och internet men det är inte heller samma sak när man längtar efter någon speciell. Man kan alltså känna sig ensam trots att man faktiskt inte är det.

En vän till mig lider just nu av en förkrossande hjärtesorg som river upp massor av gamla övergivenhetskänslor sedan barndomen. Kanske är det pga hans deppade sinne hans vänner drar sig undan för tillfället men de finns ändå där och trots att han har beundrarinnor som står i kö är han just nu världens ensammaste människa, världens sista singel, som han själv uttrycker det. Han har den där fruktansvärda känslan av att känna sig ratad, oönskad och oälskad. Ensamhetens värsta form.

Sen kan man sitta hemma en kväll ensam, i sina fula myskläder, spela favoritmusiken på hög volym, slafsa i sig maten framför datorn och njuta, faktiskt njuta av att vara ensam. Utan att behöva känna sig tvungen att vara social och presentabel. Som de säger i en viss ölreklam "När man vill vara sig själv en stund"!