Ewis blogg

Denna gång handlar det om några av de vänner jag hittat som vuxen.

Carina N:

Min "tisdagsvän". Varje vecka när hon lämnat den äldsta av döttrarna på miniorerna kommer hon över och dricker en balja kaffe och skvallrar med mig. Carina och hennes man Peter flyttade upp hit från Rånäs för fem år sedan. Deras två äldsta döttrar är jämngamla med min Oskar och minstingen är 5 år. Carina har kronisk värk efter en olycka men är ändå en av de mest positiva och glada människor jag känner. Alltid nära till ett asgarv!

Om jag var superduperrik skulle jag låta bygga en enplansvilla och köpa en torktumlare till Carina!

Carina W:

Min dansvän som jag blev kompis med genom andra kompisar. Denna kvinna kan allt! Hon har renoverat två hus, hon svetsar, smider och syr, klipper hår, är utbildad trädgårdsmästare och som topp på det är hon dansant! Hon är dessutom lång och ståtlig med ett underbart vackert hår och välvårdade naglar. Tidsoptimist och har alltid massor av projekt på gång. Enda felet på denna tjej är att hon inte själv förstår vilken fantastisk människa hon är!

Om jag var superduperrik skulle jag betala henne rejält och låta henne designa och anlägga min trädgård!

Annika:

Min vän från lärarutbildningen som har en sångröst som jag avundas å det grövsta! Sjunger Piaf så att man får ståpäls på hela kroppen. Lyssna själva: http://www.youtube.com/watch?v=YfwNpOr8Plk

Konstnärligt lagd är denna tjej på många plan med välutvecklat sinne för skönhet och hur man gör det hemtrevligt.

Om jag var superduperrik skulle jag bjuda henne på en resa till något spännande land.

Erik:

En dejt för tre år sedan som ledde till att jag fick en kompis här i Bollsta. Jag lurade in honom i dansens värld och han lärde mig sota min pelletspanna. Aldrig har jag haft så roligt som när jag försökte lära Erik dansa "hoppsa-steg" när han gick gammeldanskurs. Tänk er en karl på 1.92 cm som skuttar omkring i sin lilla hall utan nån som helst koordination. Skrattade så att tårarna sprutade och tills jag vred mig i skrattkramper på golvet. Det här är en kille som törs bjuda på sig själv! Tyvärr jobbar han skift och måste titta på alla hockeymatcher på tv så vi har sällan tid att umgås.

Om jag var superduperrik skulle jag betala den utbildning som Erik måste gå nu när han blir arbetslös i höst.

Ta ett stadigt tag om näsan alla som hyllar Jante och hans lag för här kommer en massa skryt!

Igår var jag och dansade. Igen?! Ja, hittills har jag snittat en dans i veckan i år! Igår var det på Aveny till Perikles. En mycket lyckad kväll ur min synvinkel då det rådde överskott på dansanta herrar i jämförelse med antalet dansanta damer. Det innebar att hela min kväll fylldes av underbara danser med fantastiskt duktiga killar. Bara det höjde feel-good-känslan och fick mina mungipor att mötas i nacken. Men sedan händer en fantastisk sak. Precis när en av pauserna började kom dansgolvets duktigaste kille springande fram till mig. Han tillhör de där killarna jag inte tordats bjuda upp för att jag anser att han tillhör en annan "rang", to good for me. Jag har varit lite rädd att han ska tycka jag är en för "dålig" dansare och tycka att det är trist att dansa med mig. Nåväl, nu kom HAN fram till mig och frågar:

"Får jag dansa med dig sedan? Du ser ut att vara så duktig!"

WOW!!! Vilken känsla!

Efter pausen blev jag lite nervös...tänk om han skulle tycka att jag inte var så duktig som han trott? Dansade några danser med andra killar innan jag tordes söka upp honom. Den första dansen blev en snabb bugg. Hjälp! Killen är tävlingsdansare, misstänker jag, för som en Gud och är MYCKET duktigare än mig. Men han log mot mig hela tiden och skrattade glatt när jag gjorde några missar. Efteråt tackade han för dansen och stod kvar. Det är nu dags för kvällens sista dans. Jag frågade försiktigt om han tänkt dansa sista dansen med någon speciell eller om jag får göra det. "Absolut, så duktig som du är på bugg så misstänker jag att du är ännu bättre på fox eftersom du säkert foxat längre än du buggat!" Jag smälte nästan till en blöt fläck av detta beröm och de närmaste minuterna är som en dröm. Den perfekta dansen där det känns som om vi smält ihop till en å samma person i perfekt samklang.

Efteråt fick jag mer beröm men jag kommer inte ihåg vad han sa för jag var helt upprymd. När jag en stund senare står och pratar med en av hans kompisar kommer han fram och ger mig en stor kram, en puss på kinden och ett "Vi ses!"

Nu vet jag hur Nicklas Wahlgren kände sig när han stod och grät efter att ha fått högpoängare av Let's Dance-juryn för sin jive!

Vaknade i måndags med en decimeter blötsnö på gården. Det fanns naturligtvis ingen tid till att ta reda på snön på morgonen eftersom jag som vanligt kliver upp i sista minuten så jag gruvade mig hela dagen för att komma hem till denna tunga uppgift. Dessutom hann klockan bli nästan sex innan jag kom hem från jobbet på kvällen och kunde sätta igång och skotta.

 Efter 20 minuter var jag genomsvettig och hade då hackat mig genom en och en halv meter av den fem meter breda, isiga plogvallen. För första gången denna vinter tänkte jag något ilsket om snön. Snöskottningen har hittills känts som en ganska trevlig uppgift. Ett billigt alternativ till att gå på gym. Medan jag står där och svär över eländet så kommer grannen med jättestora traktorn körande, på väg hem efter en hård arbetsdag. Utanför min infart saktar han plötsligt in, sätter ner plogbladet och svisch så var den otäcka plogvallen borta.

 Lyckligt tänker jag: "Perfekt, nu har jag bara den mycket lättare snön på infarten att ta reda på. Då blir jag klar på mindre än en timme!"

 Då kör den underbara karl'n in med traktorn på min gård och plogar hela infarten på mindre än tre minuter! Jag fick helt plötsligt två timmar mer fritid och hade kunnat hoppa upp i traktorn och kysst min hjälte om jag inte hade varit så paff. Glatt vinkande körde han därifrån och jag tände en stjärna i himlen för denna fantastiskt snälle man.

Eftersom traktorgrannen inte vill ha något betalt har jag bestämt mig för att, som Trevor i filmen "Pay it forward", se till att göra tre goda gärningar mot tre andra personer. Den första kommer att bli att agera privat sjuksköterska åt min "brorsa" Anders (se tidigare bloggen Vänner: Anders) efter hans ögonoperation som han ska göra nästa vecka. Han får nämligen inte göra mer än att lyfta pekfingret på fyra veckor och kommer då att behöva någon som pysslar om honom. Å det gör jag ju så gärna!



Snö och is är ju inte bara elände! Den kan ju vara fantastiskt vacker också!

Värmde upp på torsdagen med salsakursen och efter en shoppingdag på Birsta styrde jag helt otippat stegen till Casinot där Mats Bermans spelade. MATS BERGMANS??? Mer moget än så kan det inte bli. Men vad tusan! Trettio kronor i inträde och jag var ändå i stan...

Förväntningar var alltså lågt ställda och vad gäller musiken var det långt ifrån mitt tycke å smak...men det gick att dansa till.

 Förvånansvärt nog var det faktiskt ett tiotal duktiga dansare där så under hela kvällen dansade jag bara en dans som inte var bra. Några av killarna jag inte dansat med tidigare kom direkt upp på min topplista och jag hoppas få dansa mycket med dem i fortsättningen. För att ge er en bild av hur musiken var kan jag ge er detta exempel:

 Blev uppbjuden av en äldre man som är otroligt duktig på att dansa och vi dansade en härlig långsam foxtrot. Efter den frågade mannen om vi även skulle ta en bugg. På styrdans, kan jag förtydliga för er som inte vet, är en dans två låtar och banden brukar köra varannan dans i långsammare takt och varannan snabbare för att man ska kunna dansa både foxtrot och bugg. Så där står jag och den här mannen redo för att bugga loss till en rivig låt när sångaren annonserar:

"Å nu tar vi å drar ner på tempot och kör en foxtrot!"

Jag och min kavaljer började garva, vi hade alltså dansat fox till den "snabba" låten!

 Kanske var det dock lika bra att det var ett långsamt tempo på låtarna (snigeldans) för många av de äldre karlarna var rejält rund under fötterna och hade problem med både dansriktning och balans vilket ledde till många knuffar under första delen av kvällen men på slutet tunnades det ut på dansgolvet och jag fick en underbar sista dans! *myyys*

Måste också ge Mats Bergmans en eloge för saxofon- och dragspelsinslagen. Det önskar jag att fler moderna dansband plockade in i deras repertoar!

Fortsatte sedan danshelgen med Vårgalan i Härnösand. Martinez, Sannex och favoriterna Zlips spelade sex timmars nonstopdans till min och 1100 andra dansares glädje. Det blev en otroligt rolig kväll och jag uppnådde multipla dansorgasmer gång på gång!

Så nu sitter jag hög på endorfinkickarna och ler för mig själv och undrar: "Tro om det är dans någonstans ikväll?" (Vårgalen?)

För det mesta är det helt underbart att vara förälder men ibland blir det så fel, så fel och då kväver nästan det dåliga samvetet mig. Strax innan sonen skulle åka iväg på fjällsemester med sin far fick Oskar ett vansinnesutbrott pga en skitsak. Jag försökte hålla mig lugn vilket ledde till ännu större frustration hos sonen som i ilskan slängde iväg en pall. Då fick rann sinnet även på mig och grälet var i full gång.

Så här i efterhand är det så lätt att se vad jag gjorde fel, vad jag borde gjort och varför det blev som det blev. Varför kan man inte ha den insikten redan när det händer? Känner mig så misslyckad just nu och ledsen för att vi avslutade vår lediga vecka på detta tråkiga sätt. Som tur var hann vi lugna oss båda och be om ursäkt och förlåt, säga att vi älskar varandra och kramas innan han åkte.
Men ändå...




Lätt att älska trots allt!