Ewis blogg

Innan jag somnade igår kväll hade jag flera korta mellandrömochvakenhets-ryck. Du vet, när man nästan somnat men vaknar till av att man drömmer att man håller på att ramla eller falla på något vis. I vanliga fall halkar jag i dessa drömmar eller ramlar ut ur något. Oftast ger dessa drömmar en ganska skrämmande känsla av att inte ha någon kontroll, har hört att de beror på stress.

Igår kväll var dessa drömmar annorlunda. Jag drömde att jag gjorde stoppsladd med slalomskidorna!
Jag, som inte åkt slalom i hela mitt 35-åriga liv!

Tänk att tre timmar i en barnbacke i Rödkullen skulle sätta så djupa spår i mitt medvetande trots att jag kom dit med halvdåligt humör, nervös och helt säker på att jag skulle stå på örona direkt. Men med min egna privata skidlärare som är utrustad med en ängels tålamod, stoiskt lugn och en pedagogisk talang som gör mig grön av avund sicksackade jag efter en halvtimme ner för backen som lutade lite mer än mitt köksbord. Efter en timme till var jag riktigt sugen på att testa en lite brantare backe. Nu avskräckte Åres liftkortspriser rejält så jag fortsatte kryssa fram mellan de andra nybörjarna, två-treåringar som med hjälp eller själva susade ner för backen. Som tur var fanns där även tre utländska män i min ålder som försökte lära sig åka snowboard och utan att skryta kan jag säga att jag gjorde större framsteg än dem. Tror att kvällenföres afterski påverkade deras motorik och ork.

Efter tre timmar klev jag ur tortyrpjäxorna efter dagens enda riktiga stoppsladd och kände en rejäl dos stolthet. Inte så mycket över mina slalomkunskaper och bedrifter i backen men över att ha trotsat den höga pinsamhetsfaktorn. Visst kan man lära gamla hundar sitta...och gamla lärarinnor åka slalom!




Miljöstation i Tegefjäll...undrar var man ska lägga kompostavfallet? I Johanssons eller Perssons låda? Hm, nu vet jag, grannarna som hade After-afterskifest igår utan att bjuda mig!