Snö och goda grannar
Vaknade i måndags med en decimeter blötsnö på gården. Det fanns naturligtvis ingen tid till att ta reda på snön på morgonen eftersom jag som vanligt kliver upp i sista minuten så jag gruvade mig hela dagen för att komma hem till denna tunga uppgift. Dessutom hann klockan bli nästan sex innan jag kom hem från jobbet på kvällen och kunde sätta igång och skotta.
Efter 20 minuter var jag genomsvettig och hade då hackat mig genom en och en halv meter av den fem meter breda, isiga plogvallen. För första gången denna vinter tänkte jag något ilsket om snön. Snöskottningen har hittills känts som en ganska trevlig uppgift. Ett billigt alternativ till att gå på gym. Medan jag står där och svär över eländet så kommer grannen med jättestora traktorn körande, på väg hem efter en hård arbetsdag. Utanför min infart saktar han plötsligt in, sätter ner plogbladet och svisch så var den otäcka plogvallen borta.
Lyckligt tänker jag: "Perfekt, nu har jag bara den mycket lättare snön på infarten att ta reda på. Då blir jag klar på mindre än en timme!"
Då kör den underbara karl'n in med traktorn på min gård och plogar hela infarten på mindre än tre minuter! Jag fick helt plötsligt två timmar mer fritid och hade kunnat hoppa upp i traktorn och kysst min hjälte om jag inte hade varit så paff. Glatt vinkande körde han därifrån och jag tände en stjärna i himlen för denna fantastiskt snälle man.
Eftersom traktorgrannen inte vill ha något betalt har jag bestämt mig för att, som Trevor i filmen "Pay it forward", se till att göra tre goda gärningar mot tre andra personer. Den första kommer att bli att agera privat sjuksköterska åt min "brorsa" Anders (se tidigare bloggen Vänner: Anders) efter hans ögonoperation som han ska göra nästa vecka. Han får nämligen inte göra mer än att lyfta pekfingret på fyra veckor och kommer då att behöva någon som pysslar om honom. Å det gör jag ju så gärna! 
Snö och is är ju inte bara elände! Den kan ju vara fantastiskt vacker också!
