Vikarietankar...
Trötthet blandad med förväntningar inför helgens stundande ledighet.
Småprat, mummel, fniss, blad som vänds i böcker som låtsasläses.
Nej, förresten..några läser faktiskt. Djupt försjunkna och verkar inte märka pratet runt omkring.
Nu har äntligen alla jackor och huvudbonader åkt av. Men vad nu?! En mobil!
Ständigt detta tjat om skolans regler. Avskyr mitt eget gnällande samtidigt som jag vet att jag i slutändan faktiskt får mer respekt genom att vara lite strängare och se till att reglerna följs. De flesta eleverna vill faktiskt ha rättvisa, ordning och reda på skolan. Få törs erkänna det inför kompisarna inne i klassrummet. Gruppstryckets makt är som allra störst under åren i högstadiet. Trots det får vi lärare ofta höra klagomål på de lärare som inte ser till/klarar av att skapa arbetsro under sina lektioner.
Nu har min puls gått upp och irritationen i rösten gör den ettrig och hög. Kanske är det just det som gör det så roligt att fortsätta prata och störa. Är det "tufft och coolt" att tordas prata trots att läraren hotat med att slänga ut de som stör fler gånger. Undrar om de tror att jag blir ledsen för att de inte gör som jag säger och inte läser sina böcker? Fast det blir jag ju på ett sätt. Tycker att det är sorgligt att så många unga människor inte ger böckerna en chans. Chansen till att på några sekunder förflytta sig vart som helst i världen och att bli vem som helst: en prins i ett fantastiskt slott, en gammal dam med ett helt livs erfarenheter, en herrelös hund på äventyr eller en soldat i brinnande krig. Alla dessa berättelser som ger en människa empati, inlevelseförmåga, kunskaper och glädje. Jag hoppas att alla mina elever någon gång i livet ska bli tårögd i slutet av en bok över insikten i att äventyret snart är över, att de inte får träffa vännerna de hittat i boken mer eller veta hur det gick för huvudpersonen i hans/hennes fortsatta liv.
Det är dags att avsluta lektionen. Undrar om någon av eleverna upplevde att de hade chansen att lära sig något - utveckla sig själv och bli en intressantare människa - eller var det bara en transportsträcka till nästa rast?
intressant läsning... "i huvudet på en lärare"
.... måste vara snäppet värre att vara vikarien, istället för ordinarie.....
och kuliga foton nedan....
... dansen var sådär tycker jag , i Bergeforsen, dansgolvet är eg inge bra utformat, blir lätt trångt..
... bland de bästa danserna, var med en good looking tjej som kallas Ewis jallafall... :) bye bye
ps ... du skulle ta bilden från min hemsida , och lägga in på bloggen din, du är väldigt fin på den bilden ! (hoppas du inte tar illa upp över komplimanger) :)
Svar :
Ja, tråkigt att du blev nämnd vid ett trist tillfälle, men sånt hände ju ibland med. Erika verka var en glad person, och även jag hoppas på att samarbetet ska funka. Två glada mentorer och värdens bästa klass! Det kan ju inte bli bättre. Dock tror jag att jag till en början komma sakna Lena..
Lektionen var kanon. I år ska jag kämpa ännu mer. Vissa dagar funka det bättre och vissa sämre, men det är bara bita ihop och göra sitt bästa
Måste bara få påpeka, att du skriver väldigt bra, texten du skrev när du var vikarie var as bra. Sedan hade du massvis med fina kort.
Stor ålderskillnad, men endå verka vi ha så mycket gemensams. Fota, dansa ( inte för jag nu då kommer in på en massa dansställen och sånt, men när jag blir äldre kommer det med) och massa såna där saker.
Även väldigt kul att få läsa sin lärares blogg (:
Här kommer jag att fortsätta kolla in och ibland och kanske till och med slänga in en lite kommentar!!
ja det står för sofie simon sofia niclas nathalie joel josefinn malin
Förstår alla nu vilka underbara elever jag har! Blir alldeles varm i hjärtat av att läsa deras inlägg!
Bamsekram till er allihopa!
Å Ida, jag ser fram emot att få se dig ute på dans! Vet rätt många 14-18-åringar som är ute på de dansställen där det inte serveras alkohol.
