Ewis blogg

Det är något speciellt med de där vännerna som man har sedan barndomen. Mycket förändras på väg mot vuxenlivet. Många vänner växer man ifrån, några flyttar, några vet man inte ens var de tagit vägen. Trots det finns allt detta finns det några som blir kvar, några som nästan blir själsliga släktingar och inte bara vänner. De där personerna som man kan ringa efter flera månaders tystnad, bara plocka upp tråden och det känns som om det var igår man talades vid sist. De där personerna som känner en utan och innan, som tycker om en oavsett vilka misstag och felsteg man tar. De där personerna som man vet ställer upp i vått och torrt, aldrig skulle svika när nöden är som störst. De där personerna som är grundbulten i den personliga tryggheten.

Vilken fantastisk känsla det är att veta att de personerna finns där!

Känner mig rik som människa när jag tänker på att jag har flera såna vänner:

Marie:

Kompisen sedan "lekistiden". Den sportiga, vältränade tjejen som rest, jobbat utomlands, har fantastisk smak oavsett om det gäller inredning, kläder eller musik, perfektionisten som lagar underbar mat och har koll på allt. Dessutom är hon klok, generös och omtänksam som få! Hon har alltid en liten present med sig och bjuder gärna på tjusiga middagar eller på hembakta kakor. Tråkigt bara att hon bor så långt bort som i Stockholm...

Om jag var superduperrik skulle jag köpa Marie en större lägenhet!

Carola:

Gick i samma klass från fyran till nian men det var under högstadiet vi blev vänner genom Marie som spelade basket med Carola. Carola som är sambo med min "låtsaskusin" dvs min pappas särbos systers son. Hängde ni med?! Skratt! Nå väl, efter att ha träffat denne Magnus första gången sa jag till Carola att det var en kille i hennes smak. När de träffades gnom mig ett par år senare sa det inte klick direkt...det tog två veckor innan Carola ringde och sa: "Ewis, det är en sak jag måste berätta..." Magnus och Carola har två fina killar på 6 och 9 år och är numera bosatta i Timrå. Carola har precis blivit klar med sin receptarieutbildning och vikarierar nu på olika Apotek runt om i Sundsvall. Hon är en helyllemamma som tar hand om sin familj på alla sätt och vis, pluggar/jobbar och renoverar huset. Ändå har hon tid att då å då ha en telefonmaraton med mig...

Om jag var superduperrik skulle jag ge Carola professionell hemhjälp för att avlasta henne så att hon fick mer tid för sig själv!

Magnus:

En av mina första pojkvänner. Flyttade för många år sedan till Stockholm med sin dåvarande pojkvän och blev kvar där. Tappade kontakten med honom då men "hittade" igen på Stadsfesten i Kramfors för två år sedan. Snällare människa finns nog inte!

Om jag var superduperrik skulle jag ta med mig Magnus på en resa till något lagom varmt ställe där vi skulle ligga och njuta med varsin drink i handen och spana in killar!

Maria:

Min allra bästa vän från mellanstadiet upp till gymnasietiden. Sedan kom livet emellan. Efter några år utan någon kontakt alls nästan hoppas jag att vi under detta år hittar tillbaka till varandra eftersom jag saknar hennes otroliga fantasi och energi. Vi får väl se om vi kan klämma in lite umgänge mellan mina danser och hennes fyra barn...

Om jag var superduperrik (och lyckades knäcka Marias envishet) skulle jag ge Maria körlektioner så att hon kunde ta körkortet och på så sätt kunna hälsa på mig lite oftare!



Bilden hämtad från: http://www.urp.se/nettetanta/kristna%20egna%20bilder%203.htm