Betygsångest!
Just nu vill jag inte vara lärare. Nästan alla dagar under skolåret tycker jag att läraryrket är ett fantastiskt spännande och utmanande jobb som ger mig otroligt mycket tillbaka. Jag får skratta varje dag, får känna glädjen över att vara med i processen när barn blir vuxna och jag känner stolthet när mina elever lämnar min lektion med nya kunskaper.
Nu är det ju så att en del människor inte lär sig lika lätt som andra. En del har problem som dyslexi eller låg begåvning, språkproblem eller diagnoser som ADHD eller minnesproblematik. Eller ännu värre; de elever som lever i stora sociala problem och aldrig har stöd eller hjälp hemifrån. Många av dessa elever är väldigt ambitiösa och sliter verkligen för att jämt göra sitt bästa. Trots det räcker deras kunskaper inte till för att få det efterlängtade G:et (godkänt). Att vara den som ansvarar för dessa elevers inlärning, se deras eviga slit och ändå måsta vara den som skriver in ett IG i betyget känns fördjävligt. Jag kan helt enkelt inte uttrycka det på något annat sätt. Det är bara så vidrigt att jag just nu hatar mitt jobb...
Ett hjärta för alla mina underbara elever
Om inget annat funkar. Skriv upp de olika betygsstegen på ett papper, blunda och peka. ;-) Skämt åsido, betyg är ett nödvändigt ont men nog borde flit, vilja, engagemang och kämparanda belönas i MYCKET högre utsträckning än vårt betygsystem gör idag. Likaså borde inte "glideri" genom skolan mot MVG betygen heller vara så enkelt för vissa. Starta där du är som elev och jobba utifrån det och få betyg därefter. Punkt.
Jag skulle tro att ett "inte" saknas ovan, eller hur fröken??
Tjaa...som ni ser så räcker inte ens "frökens" skriv- och läsförmåga till alla gånger. Tack för påpekandet! :-)
