Mitt 2012
Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Ja, jag undervisade en åk 1 och fick således uppleva "läsundret". Fantastiskt att veta att man varit del i att människor blivit läskunniga!
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, min svägerska och hennes man fick en liten son.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, det har varit ett år utan dödsfall bland mina närmaste.
Vilka länder besökte du?
Inte heller detta år har jag varit utomlands. Klimatsmart som jag är. :-P
En resa till Åre blev det i mars, Herräng-resan och så ett par besök hos Mikaels föräldrar utanför Eskilstuna.
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Mer fritid. Mer dans. Mer tid med vänner. Mer ork så jag kan börja Zumban igen.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
121212 förstås!
Dagen då Mikael och jag förlovade oss!
Vad var din största framgång 2012?
Tycker att jag gjorde stora framsteg på slalomskidorna, det är jag stolt över.
Största misstaget?
Konstigt nog kan jag inte komma på någon dundertabbe från 2012. Säger väl kanske något om mig. Du får själv tänka ut vad.
Bästa köpet?
Mina slalompjäxor. Hittade ett par begagnade som är jättesköna, knappt använda till kanonpris.
Vad spenderade du mest pengar på?
Herräng Dance Camp och vår förlovning.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag blev tillfrågad om att vara avlastningsfamilj/person åt en alldeles underbar liten kille som nu är drygt 1,5 år. Den äran att bli anförtrodd det uppdraget är stort för mig.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Euphoria med Loreen.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Stundtals mycket gladare än på länge men väldigt ofta för trött för att vara glad överhuvud taget.
Vad önskar du att du gjort mer?
Dansat. Umgåtts mer med min son och mina vänner.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat. Slöat framför datorn och tvn.
Blev du kär i år?
Ja! Så infernaliskt!
Favoritprogram på TV?
Downton Abbey och "Så mycket bättre".
Bästa boken du läste i år?
Niceville.
Största musikaliska upptäckten?
Darin och Miss Li, måste säga att jag är mycket imponerad av deras musikaliska förmågor som de visade under programmet "Så mycket bättre".
First Aid Kit och Munford and sons är grupper jag gärna lyssnat på under året.
Något du önskade dig och fick?
En ny tjänst där jag har behörighet. Kärlek, ett respektfullt förhållande och ännu mer kärlek.
Något du önskade dig och inte fick?
En ny bil men det är svårt att göra sig av med min gamla trotjänare.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jobbade. Fast sedan firade Mikael och jag våra födelsedagar med en kärleks-weekend i Härnösand. Så hmla mysigt och romantiskt!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jag prioriterat min hälsa och rört mer på mig.
Vad fick dig att må bra?
Min son, Oskar, och Mikael. Mina fantastiska vänner och så klart familjen. Utan dem hade jag inte orkat detta år.
Vem saknade du?
Några av mina bästa barndomsvänner som jag knappt hunnit träffa detta år, Min morfar och min farmor, som är döda sedan många år saknar jag ofta.
De bästa nya människorna du träffade?
Mina nya arbetskamrater. Några av de lärare jag hade under danslägret i Herräng och då framför allt den magiska Dawn Hampton!
Mest stolt över?
Att jag orkat mig igenom den extremt tuffa höstterminen.
Högsta önskan just nu?
Att Mikael ska få bli frisk så fort som möjligt från sin lunginflammation.
Hur man hanterar en PMS-häxa!
Var tyst.
Häxan behöver inga goda råd, inte tala ut eller få höra kommentarer om att hon borde skärpa sig. Inne i häxan finns en liten duktig flicka som vet PRECIS hur hon borde uppföra sig och som får enormt dåligt samvete för att hon är en surpuppa, bråkstake och drama queen. Att hon egentligen har massor att vara glad för och att en plåt bränd mûsli är ett i-landsproblem som man i vanliga fall rycker på axlarna åt.
Var uppmuntrande.
Ge komplimanger och beröm det som är bra även om häxan bara fräser till svar. Var så säker på att häxan bannar sig sjäv tillräckligt för sitt otrevliga och negativa beteende. En vänlig liten gest som att hämta en värktablett, köpa lite choklad eller erbjuda sig att ta reda på disken medan häxan får vila är guld värt när PMS-stormen rasar.
Håll om, håll ut och håll tillbaka.
Närma dig försiktigt och ge en kram. Kryper hon in i din famn så fortsätt krama. Blir hon stel eller slingrar sig ur din famn, ta det inte personligt. Antagligen är hon mest rädd för att börja gråta för att du är snäll mot "henne, som är så dum".
Stå ut med att hon blir tyst och osocial. Det krävs ibland massor av energi för att hålla tillbaka känslobomben som hotar att brisera inom häxan för minsta lilla irritationsmoment.
Hjälp häxan att sänka kraven på sig själv. Påtala att det kanske inte är bästa tidpunkten att ordna en släktmiddag eller storstäda, det kanske är bättre att ta en promenad, se en film eller lägga sig och läsa.
Låt tårarna rinna.
Trösta med en kram, håll en hand, smek häxans hår. Säg att det är ok att vara ledsen, gråt om det lättar. Bli inte rädd om tårarna sprutar även om du inte alls förstår varför. Det sägs att känslomässiga tårar inneåller stresshormonet prolaktin. När vi gråter gör vi alltså av med stresshormoner och dessutom frigörs endorfiner.
Vänta.
Om ett par dagar är det över.
Då kommer belöningen för den som strukit häxan medhårs och tre veckors trevlig samvaro väntar innan nästa PMS-period.
PMS-häxan ska naturligtvis själv se till att lindra sina symtom genom att:
- äta rätt.
- sova tillräckligt.
- motionera.
- stressa mindre.
- tala om för omgivningen vad som pågår för att öka förståelsen.
Läsktillverkning
Kolsyrebubbel
i kroppen
evighetsleenden
Välkommen!
Minnesvärda händelser i mitt liv
Såg idag på facebook att en av mina fd elever tagit körkortet häromdagen, en annan missade skrivningen med bara två fel för mycket. Detta påminde mig om när jag själv, för 19 år sedan i februari 1993, HERREJISSESKANDETVERKLIGENVARASÅLÄNGESEDAN???!!! skulle ta körkortet. Eftersom varken jag eller min kompis C hade föräldrar utrustade med bilar som gick att övningsköra med så kom vi på den briljanta idén att åka till Göteborg och ta en intensivkurs på en körskola i närheten av min mormor som bor på Hisingen.
Även om du inte har kört bil i Göteborgs centrum kan du säkert förstå att trafikmängden och antalet filer, rondeller, trafikljus och framför allt spårvagnar skiljer sig avsevärt från trafiksituationen i Kramfors. Den tanken föll aldrig två ”Hillbilly girls” från Norrland in.
Förrän vi första gången satt bakom ratten och bilskolläraren bad oss svänga ut från parkeringen. OooopS!
Det blev tre mycket spännande veckor som jag skulle kunna många spaltmeter om men jag lämnar det till ett annat tillfälle och återgår till själva uppkörningen. Den skedde hemma i lilla Kramfors efter ett antal extralektioner med en åkrädd bilskollärare som tog ur mig det lilla självförtroende jag lyckats skrapa ihop fram till 18 års ålder. Dessutom hade jag den fantastiska turen att få en uppkörningsman som troligen var periodare eller hade någon form av personlighetsstörning.
Denne mycket purkne uppkörningsman bad mig åka in till Hemköp och parkera. Min bilskollärare hade itutat mig att man ABSOLUT måste stänga av vartenda reglage i bilen om man blev ombedd att parkera, så det gjorde jag så klart. Efter parkerandet fick jag order att köra ut på Riksväg 90 och vända på lämpligt ställe. Sagt och gjort, jag kände nästa körkortet landa i plånboken!
Svängde av på en infart, skulle just börja backa bakåt för att vända bilen då surkarten bredvid mig plötsligt öppnade munnen efter att ha suttit tyst i 10 minuter:
”Det är lite immigt här!”
Jo, det kunde jag ju inte säga emot men vad var det som var fel? Kåtimma var det ju i alla fall inte.
”Du kanske borde slå på fläkten igen?” Surkarten pekade på instrumentpanelen. NÄEEEEEJ!!! Nu skulle det inte bli något körkort för mig, jag hade glömt att slå på fläkten igen efter parkeringen.
Så här i efterhand kan jag tycka att det enda självklara i denna situation hade varit att vänta tills fläkten tagit bort imman och sedan backa och vända. Men min totalt uppstressade hjärna sa istället åt min hand att lägga i backen, trycka ner gaspedalen med foten och backa…ner i diket.
Försökte köra upp igen men även om jag inte hamnat så långt ner i diket så gjorde den hala snön manövern omöjlig för en ovan bilförare. Uppkörningsmannen suckade tungt och försökte kliva ut för att knuffa på. Men si det gick inte! Hans dörr var blockerad av snön!
Jag satt som förstenad tills karl fräste åt mig att gå ut och ringa efter hjälp. Detta utspelade sig under jura-perioden då mobiltelefoner innebar en klump på 10 kilo som satt fast i en del lyxutrustade bilar, dock inte i bilskolebilar, så jag fick snällt ta en springtur till närmaste affären.
Tillbaka i bilen efter att ha ringt till min bilskollärare, som troligen fick en hjärtinfarkt efter mitt samtal, satt den levande citronpåsen och jag tysta en bra stund i väntan på hjälp. Plötsligt yttrar sig karln igen:
”Ja, det blev ju inget körkort, det här!” Från att ha varit i det närmaste apatisk av chock bubblade jag nu formligen av skratt.
”Nä, jag misstänkte nästan det!” blev mitt fnissande svar. I citronpåsen lades genast ett halvt kilo citroner till.
Några veckor senare med ytterligare några självförtroendesänkande körlektioner (in ny bilskolebil, den dikeskörda skulle som tur var bytas ut veckan efter min lilla malör) möttes jag av samma uppkörningsman. Denna dag iklädd ett stort leende. Han presenterade sig glatt och jag konstaterade att vi hade träffats tidigare.
”Jasså?” sa han. ”Jo, det var ju jag som backade ner i diket…” Lika bra att erkänna direkt. ”Det borde du ju minnas, inte många som klantar till det så rejält på uppkörningen.”
”Åjo, du skulle bara veta. Jag har varit med om BETYDLIGT värre grejer!”
Självklart gick denna uppkörning galant och jag fick helt plötsligt köra bil själv. Denna underbara frihetskänsla som nu mina fd elever får njuta av. Grattis till dem och grattis till mig som faktiskt lyckats behålla körkortet…till denna dag i alla fall.
Återkomsten!
På mångas begäran tänkte jag att jag skulle skriva ett nytt blogginlägg. Fler än en räknar jag som många. Några frågor på det?
Riktigt vad jag ska skriva om vet jag inte. Inte så att det inte har hänt en massa i mitt liv sedan sist men sånt får alla höra skvallervägen ändå så det behöver jag inte skriva om.
Får beta av mina favoritämnen allt eftersom:
#1 Min son fyller snart 11 år och jag är än mer tacksam än tidigare för att jag får ha honom i mitt liv. I höstas, då han i över två månader hade feber, magrade och var allmänt sjuklig utan att läkarkåren hittade någon orsak, var det många fasansfulla tankar som huserade i min hjärna. Att leva i ovissheten om vad som var felande med mitt älskade barn var emellanåt förlamande och inget annat kändes överhuvudtaget värt att bry sig om.
Det var en fruktansvärt jobbig tid men den gjorde att vi fick en än mer nära och öppen relation. Vi pratade väldigt mycket under den här tiden, om viktiga saker som adoptionen, hans biologiska familj, att komma i puberteten, liv, död…ja, allt mellan himmel och jord. Vi kämpade med läxor mellan febertopparna, spelade spel, tittade på film och lyxade med mat och gotta för att den lilla kroppen i alla fall skulle få någon form av näring i sig.
Jag kommer aldrig glömma hur skör och sårbar min lille prins såg ut när han låg på uppvaket efter operationen eller hur mycket vi skrattade åt honom när han vaknat, vimsig och drogpåverkad av narkosen, och pratade om favoritsköterskan:
”Hon har de tre S’en; Schnäll, schnygg och sexshig!”
Nu, fyra månader senare, är sonen helt frisk men när det kör ihop sig på jobbet, i relationerna eller livet sådär allmänt jäklas med mig så finns ofta tanken där:
”Allt det där spelar ingen roll, huvudsaken är att mitt barn är friskt!”
Nästa favoritämne får bli…dans…eller någon av mina fantastiska vänner…eller fotografering…den som läser får helt enkelt se!
Tack för att du tittade in, tog dig tid att läsa. Välkommen tillbaka!
Påskäggstra
Låter bilderna tala....
Så här vackra kan ägg bli med hjälp av skal från rödlök.
Just det här ägget och jag tog dessutom hem vinsten i årets äggnockartävling!
Tillbringar påsklovsveckan uppe i Kvarnbergsvattnet.
På dagens strandpromenad hittade jag och Oskar massor av fantastiska isskulpturer...
Vägsalt, isiga skidbackar och skidproffs för en dag i Björnrike
Har fastnat för en av balladerna i årets Melodifestival:
"Road Salt" Pain of Salvation
This time I’ll try not to get hurt
This time I’ll stay untouched by pain and dirt
This time I’ll stick to what I’ve learned
This time I’ll fly so low I won’t get burned
Maybe it’s not enough
Maybe this time it’s just too much
Maybe I’m not that tough
Maybe this time the road is just too rough
to walk down, so I sit down
I’ve walked this road so many years
I’ve worn down all my boots, I’ve cried all tears
So many crossroads left behind
So many choices burned into my mind
Maybe it’s not enough
Maybe this time it’s just too much
Maybe I’m not that tough
Maybe this time the road is just too rough
To take me home
To take me home
To take me home
To take me home
But I walk on
http://www.youtube.com/watch?v=ADabadqOjpo
Tycker om texten som beskriver precis hur det kan kännas ibland.
Känslan av att befinna sig på en väg mot ett efterlängtat mål.
En väg som på inga sätt är enkel att gå, man vill ge upp, det känns för svårt men ändå fortsätter man konstigt nog att gå.
Textens titel "Road Salt" kanske är vad som behövs ibland för att man ska komma fram till målet.
Vägsalt hade även behövts i Björnrikes skidbackar igår när jag tog steget från barnbackarna och ut i de gröna pisterna. Isigt, halt och på hyrda skidor som gjort sig bättre på soptippen eller var nu pensionerade och uttjänta skidor hamnar. (Så bortskämd har jag blivit av att åka på A's finskidor.)
Lite stolt är jag nog trots x antal vurpor för jag tog mig ner för Solbacken, Långsvängen och Hotellsvängen (blå!!!). Efter tre timmars åkning var jag helt slut i benen och ändå så där glad och fylld av energi som man blir av utedagar. Kändes nästan pinsamt att få lön för en sådan här arbetsdag. Eleverna skötte sig på bussen både dit och hem, klarade sig själva i backarna och jag och kollegorna såg dem bara svischa förbi glatt hejande emellanåt.
Sa jag att jag har världens bästa jobb?!
Man känner sina löss på gången...
Här kommer ett blogginlägg på begäran:
Häromdagen blev det ingen lunch och middagen drog ut på tiden så sonen började kinka. Jag talade om att han kunde göra sig en macka för att stilla den värsta hungern och sedan fortsatte jag med alla inbillade "måsten".
Efter ett tag står jag i hallen och svär över att spegelskjutdörren inte går att stänga igen, drar hårt i den gång på gång i tron att det blockerande föremålet på något sätt ska flytta på sig så att skjutdörren går att dra igen. Efter några ramsor upptäcker jag att det rör sig om en väska som inte på något vis tänkt flytta på sig från den krok som min son prydligt hängt upp den på. Jag svär då ännu mer och hivar iväg den och stänger skjutdörren med en smäll (Jo, då! JAG KAN stänga en skjutdörr med en smäll!)
Efter det går jag in i köket för att ta itu med nästa "måstepunkt". Från sonen kommer då den här obetalbara kommentaren:
"Det låter som om det är någon fler som behöver äta något nu!"
Jag? Ful?
Nä, jag har något som kallas för
AVANCERAD SKÖNHET
Det krävs begåvning för att se den.
Eller som en gammal halvdöv dam skrek åt mig över bordet under en bröllopsmiddag en gång:
DU ÄR SÖT....PÅ NÅTT ANNORLUNDA VIS!
Såna komplimanger kan jag leva länge på!
P.S. Smöriga kommentarer på detta blogginlägg undanbedes. Här fiskas inte efter komplimanger. :-)
Saker man kan göra istället för att veckostäda....
...skriva blogg
...chatta
...fundera över alla-hjärtans-dags-överraskningar som antagligen inte kommer att bli av
...lyssna på radion
...skriva mail
...poppa popcorn till middag
...önska att något roligt ska inträffa
...zappa runt på tvn
...prata i telefon
...titta på alla krukväxter som är vintertråkiga
...sätta på diskmaskinen (Det är ju nästan att städa iaf!)
...noppa ögonbrynen
...fastna läsande en tidning på toaletten
...titta på klockan
...sucka
...inse att det måste göras i alla fall
...skita i det ändå
Se upp i backen!
Innan jag somnade igår kväll hade jag flera korta mellandrömochvakenhets-ryck. Du vet, när man nästan somnat men vaknar till av att man drömmer att man håller på att ramla eller falla på något vis. I vanliga fall halkar jag i dessa drömmar eller ramlar ut ur något. Oftast ger dessa drömmar en ganska skrämmande känsla av att inte ha någon kontroll, har hört att de beror på stress.
Igår kväll var dessa drömmar annorlunda. Jag drömde att jag gjorde stoppsladd med slalomskidorna!
Jag, som inte åkt slalom i hela mitt 35-åriga liv!
Tänk att tre timmar i en barnbacke i Rödkullen skulle sätta så djupa spår i mitt medvetande trots att jag kom dit med halvdåligt humör, nervös och helt säker på att jag skulle stå på örona direkt. Men med min egna privata skidlärare som är utrustad med en ängels tålamod, stoiskt lugn och en pedagogisk talang som gör mig grön av avund sicksackade jag efter en halvtimme ner för backen som lutade lite mer än mitt köksbord. Efter en timme till var jag riktigt sugen på att testa en lite brantare backe. Nu avskräckte Åres liftkortspriser rejält så jag fortsatte kryssa fram mellan de andra nybörjarna, två-treåringar som med hjälp eller själva susade ner för backen. Som tur var fanns där även tre utländska män i min ålder som försökte lära sig åka snowboard och utan att skryta kan jag säga att jag gjorde större framsteg än dem. Tror att kvällenföres afterski påverkade deras motorik och ork.
Efter tre timmar klev jag ur tortyrpjäxorna efter dagens enda riktiga stoppsladd och kände en rejäl dos stolthet. Inte så mycket över mina slalomkunskaper och bedrifter i backen men över att ha trotsat den höga pinsamhetsfaktorn. Visst kan man lära gamla hundar sitta...och gamla lärarinnor åka slalom!
Miljöstation i Tegefjäll...undrar var man ska lägga kompostavfallet? I Johanssons eller Perssons låda? Hm, nu vet jag, grannarna som hade After-afterskifest igår utan att bjuda mig!
Det finns något positivt med allt...eller?
Sjukskriven - igen. Ryggont + problem i magen pga värktabletterna.
Nåja, jag har ett jobb att sjukskriva mig från, en rygg och en mage som brukar fungera i vanliga fall.
Bilen gick inte genom besiktningen. Reparationer för 2600 kronor.
Nåja, jag HAR en bil. Bra att besiktningen hittade felet så att det inte hände någon olycka pga felet.
Ingen dans den här helgen heller - ryggontet och magen sätter P.
Nåja, jag har ändå inte råd för alla slantar går till att reparera bilen och istället får jag tid över att dona på här hemma med sånt som jag kommit efter med.
Suck...positivt tänkande är inte så lätt alla gånger...
Försöker pigga upp mig själv med en liten blomma istället.
Snälla, skriv en glad och uppiggande kommentar om du läser det här inlägget.
Året som gått - 2009
Dags att sammanfatta år 2009!
Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?
Japp! Jag besökte en homeopat, badade i en fjällsjö, började dansa Lindy hop.
Höll du några av dina nyårslöften?
Avgav inget löfte på nyårsafton 2008 men för i år har jag lovat att göra ett nytt försök i slalombacken. Sonen Oskar har bestämt sig för ett godisfritt år för att på så sätt spara ihop till ett trumset. :-)
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, en av mina bästa cybervänner blev pappa för andra gången. En jättesöt liten kille som tyvärr inte gillade mig till pappas stora förvåning.
Även en av mina fd arbetskamrater blev mamma till en supergullig Sixten.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, men en fd elevs storasyster gick bort under tragiska omständigheter. Otroligt sorgligt när en så ung människa inte vill leva längre. Sorgligt är det också att det är så många unga idag som mår så dåligt. Verkligen en samhällsproblem det borde forskas kring!
Vilka länder besökte du?
Norge, en kolsvart regning natt! Skratt!
Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Bättre kondition.
Besök i Skuleskogen.
Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Den 11 april.
Då hittade jag min pusselbit.
Vad var din största framgång 2009?
Att jag fixade att delta i Lindy Hop-lägret "Snowball" trots att jag inte gått någon nybörjarkurs. I och för sig hade det aldrig gått utan de privatlektioner jag fått. Jag kan aldrig tacka dig nog, Anders!
Min sockerfria månad före jul är jag också stolt över!
Största misstaget?
Undrar om det är bra eller dåligt att jag inte kommer på något att skriva här?
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, kanske hade jag Svininfluensan i slutet av året. Ordentligt sjuk var jag i alla fall. Annars tycker jag att jag var rätt frisk under 2009.
Bästa köpet?
Jag har inte gjort några större inköp under 2009.
Vad spenderade du mest pengar på?
Bilen som behövts lagas några gånger, resor och danser.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många, många saker!
Att se Oskar uppträda på "Småstjärnorna" blev jag väldigt glad och stolt.
Att jag fått en dubbelt så stor familj där jag känner mig väldigt omtyckt och som jag tycker så väldigt mycket om.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Jason Mraz "I'm yours".
http://www.youtube.com/watch?v=LYhrYHmUPn0
Var du gladare eller ledsnare 2009 jämfört med tidigare år?
Gladare. Det känns som om jag för varje år blir gladare och mer positiv, tacksam över allt fantastiskt som livet har att erbjuda om man bara är öppen för det. Samtidigt har jag kanske haft lättare till tårarna än tidigare. Varför vet jag inte. Kanske för att jag kommit till insikt om en del jobbiga saker angående mig själv.
Vad önskar du att du gjort mer?
Fotograferat mer. Motionerat mer.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit godis/socker.
Hur tillbringade du julen?
Julafton i Stöde med Anders och hans familj och juldagen med Oskar och mamma, Lennarth och brorsan.
Oskar myser med favoritmorbror Stefan på juldagen.
Favoritprogram på TV 2009?
Har tittat oerhört lite på tv detta år och kan inte välja ut något speciellt program.
Bästa boken du läste 2009?
"Den tionde insikten" av James Redfield och "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson.
Två böcker som gett mig många insikter och som jag upplever har förändrat mitt liv till det bättre.
Största musikaliska upptäckten?
Jason Mraz.
Storbandszjazz som det är så roligt att dansa Lindy Hop till.
Å så Spotify så klart! Som att befinna sig i världens största godisbutik och få äta så mycket du vill!
Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag fick som vanligt jättefina presenter när jag fyllde år men det är julklappen jag fick av Anders (Silverpass på Snowball: anmälningsavgiften och inträdena till kvällsdanserna under Swingdanslägret Snowball i Stockholm.) Den finaste och häftigaste present jag någonsin fått!
http://www.thesnowball.se/index.html
Något du önskade dig men inte fick?
Nä. Naturligtvis finns det massor av matriella ting jag inte fått eller haft råd att köpa men det är ju egentligen bara bagateller eftersom jag fått så mycket kärlek och vänskap och fina upplevelser under 2009.
Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Jag hade en jättettrevlig födelsedagsfest med mina dansvänner och efteråt åkte vi på dans i Forsmo, Blender spelade. Trots ösregn blev det en lyckad kväll!
Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Anpassad efter aktiviteten.
H&M klänning från 70-talet, sandaler och ullstrumpor.
Perfekt outfit för Urkultfestivalen!
Bilden är tagen av min gode vän, den duktige fotografen Tomas Lundin.
Titta gärna på fler av hans bilder på www.luddeskamera.se
Vilken kändis var du mest sugen på?
Kan inte komma på någon enda faktiskt.
Vad fick dig att må bra?
Oskar, Anders och alla andra fantastiska människor omkring mig.
Speciellt min familj och mina vänner som alltid finns där för mig när jag behöver dem!
Tack alla som gjorde mitt 2009 till ett fantastiskt år!
Hej. Jag heter Eva-Linda och är sockerberoende...
Självdiagnostest:
- Har Du, under senaste året, någonsin ätit mer sötsaker än du tänkt dig och/eller fortsatt använda sötsaker när du inte tänkt dig det?
Ja, i princip dagligen.
- Har Du, under senaste året. försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket sötsaker?
Du menar suttit i soffan på kvällarna och ätit slisk och sötsaker istället för att städa eller göra annat nyttigt? Jo, var och varannan kväll.
- Har Du, under senaste året, känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med sötsaker?
O ja! Varje dag.
- Har någon, under senaste året, till exempel familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när du äter sötsaker?
Det har faktiskt inte hänt men det beror nog på att jag äter mest i smyg, på kvällarna när jag är ensam. Skulle någon veta hur mycket jag faktiskt svullar i mig hade jag nog fått bannor.
- Har Du, under senaste året, någonsin varit helt upptagen av tankar på när du skall få äta eller köpa sötsaker?
Typ längtat hem från jobbet för att få springa in på affären och köpa en påse godis att frossa i på kvällen. Ja. *suck* Flera gånger i veckan.
- Har du, under senaste året, någonsin använt sötsaker för att lindra känslomässigt obehag såsom nedstämdhet, ilska eller tristess?
Ja. Trots att ångesten bara blir värre efter ett frosseri.
Med två eller flera positiva svar finns en stor risk att du utvecklat ett missbruk eller beroende.
Jo, jag vet. Men jag kan stolt meddela att jag sedan två veckor är "sockerfri". Inget godis, inget fikabröd, inte ens glögg har jag stoppat i mig.
Har redan börjat må bättre.
Källa: Bitten Jonsson center
En röd jul
Hörde nyss en kollega beklaga sig över att hon på annandagjul måste hålla i svärfars 70-års kalas. Man kan säga nej, var min kommentar på detta. Kollegan räknade då upp flera anledningar till varför hon inte kunde det. Jag hävdade ändå att hon kunde säga nej. Det är din mans pappa, alltså borde HAN ansvara för ett eventuellt kalas inte DU. Han skulle väl inte ställa sig och baka, laga mat och städa för att sedan vara värd på din pappas fördelsedagsfirande?
Samma traditionellt könsrollstänkande upplevde jag när jag pratade med min underbara ”svägerska” om julfirandet. Hon tyckte att vi skulle träffas redan klockan ett på julafton för att hinna ta det lite lugnt också och inte bara stå i köket. I vanliga fall brukar hon och hennes mamma stå i köket mellan måltiderna, Kalle Anka och julklappsöppningen. Mitt förslag var att vi kunde dela upp köksjobbet t ex genom att hälften av oss vuxna tar ansvar för framplockning och dukning och den andra halvan ansvarar för undanplockning och diskning. Först tänkte jag ett ”herrlag” och ett ”damlag” men så insåg jag att även det förslaget var ett felaktigt könstänkande. Självklart ska vi köra mixade lag så att våra barn ser att vi kvinnor och män samarbetar kring hushållsysslorna! Det är bara på detta vis vi kan förändra vårt framtida könsrollstänkande, genom att ge våra söner och döttrar goda rollförebilder!
Och ja, jag vet att detsamma bör gälla när bilen ska tvättas, gräset klippas och när sågen och hammaren måste fram…
Nä, nu ska jag hänga upp mina rödstrumpor framför öppen spisen och hoppas att åtminstone Tomtemor kommer förbi med en klapp!
Fler än jag drar upp rödstrumporna till öronen...
